Troll Ski Marathon logo

Vasaloppet är långt, men det finns en tävling som är ännu längre: Lillehammer Troll Ski Marathon. 95 km klassiskt i vacker fjällvärld. Jag var på plats på Sjusjøen och tittade på målgången av loppet för ca 7 år sedan, då min norske kompis Harald Aas åkte. Sedan dess har jag varit sugen på att åka loppet, men det har inte blivit av.

I år var det nära. Mina boråsiska träningskompisar Rickard Bergengren och Z kommer att åka upp och jag höll nästan på att åka med. Men samtidigt känner jag att efter Årefjällsloppet (sista viktiga loppet för i år) så får det vara sluttävlat. Jag har varit borta tillräckligt mycket från familjen i vinter. Glädjande nog kommer för övrigt Ida och Astrid hänga med på både femmils-SM i Åsarna och Årefjällsloppet, hur det nu kommer att genomföras.

Efter Årefjällsloppet ska jag ha trevligt på efterföljande bankett och sedan träna sporadiskt och kravlöst några veckor. Därefter rivstartar försäsongen med Landsjön Runt 27 april!

Tävlingsledarna Rickard, Erik, Z på tur igår. Som vanligt lyste solen över Borås.

Tre själar en tanke. Jag har i flera år tänkt att det vore trevligt att ordna en träningstävling från Viared till Seglora och tillbaks, men jag har aldrig tagit tag i det. Sträckan är ca 37 km och det är lite trafik på helgerna, asfalten är bra och nedförsbackar är inte farliga. På gårdagens rullskidstur pratade Rickard Bergengren, Z och jag om att det synd att det är så få rullskidstävlingar på våren och efter en halvtimmes euforiskt diskussion var planen satt.

Söndagen 11 maj går urpremiären av Viared Classic Rollerski, 37 km klassisk masstart på 2:or. Rullskidsåkare på alla nivåer är välkomna!

Rickard satte snabbt ihop en ”anmälningsblankett” och en inbjudan som jag redigerade lite grann. Sedan lade jag upp ”blanketten” och lite information i den nya fliken ”Viared Classics Rollerski” här på bloggen och därmed var anmälan öppnad. Därefter fixade Rickard en Facebook-sida och gick ut i sociala medier, på FunBeat och på Skidforum.

På några timmar hade vi smått otroliga 50 anmälda (från bl a Skåne, Östersund, Göteborg och Boxholm). Nu på måndag förmiddag är vi 80 anmälda.

Välkomna med ett glatt humör till vår träningstävling (vill inte ha en riktig tävling i dagsläget pga tillstånd etc, kanske blir ändring på det)! Priser, vätskestationer med mera kommer vi försöka att fixa successivt. Är det redan nu någon som vill ställa upp som funktionär eller bidra med något till prisbordet så mejla viared.rollerski@gmail.com.

Igår åkte Z och jag Viared Classic Rollerski-banan och diskuterade livligt olika alternativ för exakt start- och målplats, samt vändpunkt. Rickard var lite sliten efter att ha loggat 21 (!!!) timmar träning förra veckan så han sladdade omkring i sin fräscha BMW och fotade medan vi gjorde vad vi kunde för att ställa av varandra på de tre 8 min-intervallerna vi lade in under passet.

Efteråt hade vi ”ledningsgruppsmöte” hemma hos mig med bröd en masse från Byttorps Finbageri. Förutom oss tre deltog även Mikael, som ska sköta tidtagningen tillsammans med Björn. Vi har mycket kvar att göra och vi har stor respekt för uppgiften att arrangera en tävling. Men vi har i alla fall kommit en bit på väg:

• Vi har fått tillstånd från Länsstyrelsen att köra på vägarna
• Ett tiotal sponsorer har gått in och stöttat på olika sätt
• Vi har fixat västnummerlappar
• Tidtagning kommer att ske med chip och två EMIT-kunniga personer från Ulricehamns IF kommer att vara på plats för att sköta tidtagningen
• Tävlingen har blivit sanktionerad av Västergötlands skidförbund och finns nu i tävlingskalendern på IdrottOnline
• Vi kommer att ha följebil
• Prisbordet kommer att bli grymt!

Axel Bergsten kör med skidor från 90-talet på vintern, så jag var inte förvånad över att se honom på dessa rullskidor igår (dock andra hjul). Samma Swedski som Dan Sundström och jag hade som våra första rullskidor ca 1995. En viss anakronism uppstår när det ligger ett par Lillsport Legend Gold bredvid.

Jag hade bara med mig på mobilkameran på Rådarullen, så bilderna är inte så top notchiga. Men det syns i alla fall att det var soligt i Lidköping igår!

Rickard med sin park med Salmingskor

Snart bär det av till Falun för skid-VM. I veckan har Ida, jag och barnen haft lyxen att bli bjudna på middag två gånger, först av Rickard Bergengren och Marika Sundin, sedan av Martin och Josefin. Mycket trevligt sällskap och god mat och dryck. Tack!

Josefin och Martin

I onsdags hade jag en skidlektion med NCC och Trafikverket, som bygger nya 27:an mellan Viared och Kråkered. Extra kul att det blev just den gruppen, eftersom vägen kommer att kraftigt förkorta restiden till både svärföräldrarna och vår stuga vid sjön Såken i Aplared.

Pigga skidåkare från NCC och Trafikverket!

Kan man inte vinna tävlingen kan man alltid vinna spurtpriset efter 3,3 km!

Resultat Sjömarksloppet 2015 finns här.

Bizze gillar Nintendo och fick därför gå runt i en Super Mario-dräkt hela dagen

Efter hundra försök lyckades jag hyfsat med en panoreringsbild (slutartid 1/50) på min högstadiekompis Magnus Samuelsson, som även är en av spelarna i Bordshockey-VM som avgörs den 22 december varje år

Förra veckan publicerades ett test av barnvagnar för löpning i Aftonbladet. Det var Wiseguide som hade gjort det och i vanlig ordning testade man 5-10 produkter samt intervjuade en ”expert”, som i det här fallet var mig. Jag har sprungit mycket med joggingvagn (jag springer betydligt mer med vagn än utan) och testat flera olika modeller. Tidigare har jag även blivit intervjuad och berättat om de stora fördelarna med löpning med barnvagn i P4 Sjuhärad och Borås Tidning.

Denna gång var rubriken kanske lite missvisande. En av barnvagnarna hade enligt den som gjorde testet en säkerhetsbrist. Det visste inte jag om när jag blev intervjuad, däremot sade jag att ”Barnens säkerhet och välbefinnande kommer alltid i första hand”. Det fick rubriksättaren till ”Expert: Barnvagnen en säkerhetsrisk”. Det var inte så jag sade, men så blir det ibland. Hur som helst är det alltid jätteroligt att medverka på sådana här grejer!

Bloggande i notisform:

• Zorbfotboll är jäkligt kul…

  Rickard Bergengren imponerade stort i Stockholm Rollerski 42 km genom att bli 15:e man. Det som var häftigt var att han SAMMA DAG hade cyklat Stockholm Ride 128 km och sprungit Stockholm Trail 21 km. 6 timmar A3 hängde Rickard in den dagen och blev 2:a totalt i Stockholm Challenge. Grattis! Jag vill också passa på att slå ett slag för Salmingkalsonger (Rickard jobbar på Salming/Abecita). Det är mina favoritkalsonger med bra passform och kvalitet, såklart eftersom det är från Borås!

• Förra veckan körde jag ett långpass. Det blev 2.45 h stakning med Thor Kruse på Colour Wear/Void med start från mig. Jag på 4:or, han på 3:or. Thor har gjort stora förbättringar och i början fick jag ligga på för att hänga med. När de mer kuperade delarna startade efter en dryg mil började jag testa honom lite i uppförsbackarna och jag kände att jag hade en liten fördel. Sista två milen stötte jag ganska mycket och sista milen hade jag tröttat ut honom ordentligt, vilket gjorde att jag kunde segla ifrån då passet avslutades med 5 min med full gas. Snittet blev 18.6 km/h.

• …och väldigt jobbigt. Olle Häggdahls splitshorts går för övrigt inte av för hackor.

  Jag fick även 18,6 km/h i snitt vid stakning på 4:or i knappt 1,5 h då Marcus Wadell kom förbi för ett pass (han på 2:or, inget stimm, mest jämn fart höga A1/låga A2). Det var ett kärt återseende. Marcus och jag spelade i band ihop på gymnasiet och gymmade i min källare en gång i veckan under en tid för ett par år sedan. Nu bor Marcus med sin familj i Ulricehamn och han jobbar på skidgymnasiet där med Linus Davidsson, men Marcus har föräldrarna kvar i Borås.

• Intresset för mitt dagsläger i Göteborgs skidhall var verkligen stort. På mindre än en vecka var alla tio platserna slut och några dagar senare hade väntelistan växt till nio personer. Jag kanske får ordna en extra dag? Skidhallen öppnar för övrigt 10 juli.
• Bizzes svensexa i lördags var jätterolig och jag tror huvudpersonen var mycket nöjd med dagen, som bl a innehöll frisbeegolf, gokart, zorbfotboll (den roligaste aktiviteten, kan klart rekommenderas), badtunna, fotbollsgolf och allt annat man gör på en svensexa. På eftermiddagen och natten höll vi till på Påarps gård, med anknytningar till Burseryds IF i Gislaveds kommun.

Rickard Bergengren, Z, Per Löwendahl och jag. ”Träningstempodräkt” är ett klart underskattat plagg! Foto: En kille som hette Mikael med Rickards kamera. Jag är ingen hejare på att fota på pass, eftersom jag sällan har med telefonen. Där har jag mycket att lära av bloggkollegorna Adam Steen och Henrik Öijer.

Trots att jag bor i samma stad som elitledsåkarna Mattias ”Z” Carlzon och Rickard Bergengren, och trots att vi pratar i telefon flera gånger i veckan, så tränar vi sällan ihop. Det beror främst på att de jobbar på vanliga tider och att jag helst inte vill lämna hemmet mellan middagstid (17.30) och tills det att barnen sover. 16.15-17.30 tycker jag däremot är en bra tid att träna, och det bland annat därför min mest frekventa träningskompis på rullskidor är Per Löwendahl (178:a i årets Vasaloppet), som jobbar i Borås och bor i Göteborg.

Per och jag brukar köra i Tullenbacken en gång i veckan på hösten, där han vanligtvis är 5-10 s snabbare än mig då han kör trad på 3:or och jag stakar på 4:or. Perfekt sparring! Förra veckan var för övrigt även Martin Damm och Simon Larsson med, så det var riktigt trevligt! Då var det bra förhållanden så jag sänkte mitt snittpers ganska rejält, från 3.09 min till 3.05 min på 8 st.

Impulser i intervallerna
Men denna vecka är det 2:or som gäller, med tanke på Alliansloppet 22 augusti. Och äntligen skulle jag även få träna med Rickard och Z! Rickard fick sticka lite tidigare från jobbet och jag fick kalla in min fantastiska mor, eftersom jag inte skulle komma hem innan Ida skulle på styrelsemöte för dagis. Vad gör man inte för ett intervallpass på 2:or!

Vi körde 10 st 3 min med 2 min vila, där de sista fem innehöll 2 st impulser på 15 stavtag (ca 10 s). Jag körde en del impulser i intervaller förra hösten och upplevde det mycket positivt.

Eftersom Rickard och Z både tränat mer än de brukar i sommar och visat fin form var jag lite orolig inför passet. Apropå orolig så hade Z haft ångest i flera dagar och Rickard hade tryckt i sig diffusa kosttillskott hela dagen. Det var helt enkelt ett jäkligt haussat pass!

Bytte skidor flera gånger
Rullskidsuppställningen var:
Erik: Elpex-2:or, exakt de hjulen jag blev 3:a på i Stockholmski 2013
Per: Elpex rosa PU-2:or som precis blivit godkända för Alliansloppet
Z: Skigo-2:or årsmodell 2013
Rickard: Skigo-2:or årsmodel 2012

På de första två intervallerna drog Rickard så hårt att jag hade svårt att ta längre förningar. Per och Z flög av. Då tänkte jag ”fan också”. Men Z såg till att Rickard och jag bytte skidor och då ställde jag av honom tämligen enkelt. En härlig lättnadskänsla! Rickard hade nog också kört lite väl hårt på de två första.

Alla tio intervallerna. Den snabbaste gick i 29.9 km/h i snitt, men 10 m nedför. Snitthastigheterna berodde också på vilka skidor jag hade, jag bytte flera gånger. Jag körde utan pulsklocka, men flåsade ordentligt.

Sedan bytte jag till Pers PU-2:or. Jag fick jag det svettigare, men lyckades ändå hänga med Rickard. På sista, som gick mest uppför, lyckades jag t o m skicka av honom. Jag bytte skidor flera gånger så det var ganska enkelt att avgöra vilka som gick bäst, även om tendensen även var att det gick bättre för mig ju längre in i passet vi kom.

Sammantaget lyckades jag klart bäst i gänget på passet, vilket inte var en självklarhet innan. Per var lite efter Z och Rickard, förutom på sista där han utmanade bra. Vem som gick ”segrande” i kampen mellan Z och Rickard låter jag vara osagt, det var inte helt givet med tanke på skidbyten mm.

Ordningen på hur skidorna rullade var som sagt ganska enkel av avgöra. Bäst rullade Rickards Skigo:or från 2012 (erkänt snabba 2:or som många elitåkare använder), sedan mina Elpex-2:or och sedan PU-2:orna. Z:s skidor rullade ungefär som mina Elpex-2:or, men vi gjorde inget exakt test där.

26,6 km/h i totalsnitt
Det var otroligt givande och roligt att köra ihop på det här sättet. Det var fruktansvärt jobbigt, trots att vi körde på 2:or och i blandad, småkuperad terräng på Segloravägen. Det kändes kanonbra för mig på passet och det kändes som jag fick ut oväntat mycket i plattstakningen, så det var ett trevlig besked inför Alliansloppet!

Totalt sett steg intervallerna 35 höjdmeter mer än de ”sjönk” (försökte åka mer ner än upp i vilan). Totalstigningen på 10 st intervaller var 85 m. Start och mål och ungefär samma ställe, så vinden jämnade nog ut sig. Snitthastigheterna blev 26.2-27.9-25.5-26.9-26.2-27.6-28.4-24.4 km/h. Totalsnitt 26,6 km/h, att jämföra med 26,3 km/h jag hade i Alliansloppet förra året (längre sträcka, andra hjul, klunga, annan bana etc, så egentligen ganska irrelevant jämförelse).

Resultat Höstrullen 2015. Tiderna ca 2 min för långa.

Samtliga resultat Höstrullen 2015 finns här.

Marcus Johansson, Rickard Bergengren, Erik Wickström i Höstrullen 2015

Det är precis så här jag gillar att tävla. Starten av Höstrullen var kl 13.00 och innan dess kunde jag vara med familjen hela förmiddagen (lördagar är inget hinder för att vakna i ottan när man har småbarn) och ha det gött, för att sedan kl 11.30 börja förbereda mig för att åka till tävlingen en kvart senare.

Sedan uppvärmning, tävling, nedvarvning, prisutdelning och hem igen. Och Ida, barnen och min far var på plats, eftersom tävlingsplatsen vid Volvo bussar i Viared bara ligger ca 2,5 km hemifrån. Astrid körde runt på sin springcykel och var exalterat över att vara på en rullskidstävling. Även Maj verkade nöjd med tillställningen. Och varje varv hejade de för full hals.

Överhuvudtaget var det en trevlig atmosfär och det är alltid kul att träffa sina skidkompisar, alla känner alla och det är trivsamt tjöt på uppvärmning och nedvarvning.

Bara två små backar
Vi tävlade också. 30 km klassiskt på 2:or på en 7,5 km varvbana, alltså fyra varv. Efter bara några kilometer blev vi en grupp på ca tio man som höll ihop. Banan innehöll endast två backar, BMW-backen och Ellosbacken, båda ganska korta. Resten mycket flackt uppe på industriområdet Viared som växer i takt med att allt fler företag söker sig till den fantastiska staden Borås.

Marcus Johansson och Martin Damm. Att Craft-Damm kör för Team Erection känns ju spännande.

Det stod ganska tidigt klart att de tre som drog mest, hårdast och verkade starkast var Snygge-Marcus Johansson, Rickard Bergengren och jag. I den ordningen. Marcus körde stenhårt i BMW-backen varje varv och i Ellosbacken var det alltid Marcus och Rickard som var först på toppen. Med mig som trea.

Men fältet ville inte riktigt spricka. Det är svårt att köra ifrån på 2:or på en flack bana och tar längsta backen typ 30 s så hinner ingen bli tillräckligt trött. Jag tog en del ganska hårda förningar på flacken och nog hade det kunnat spricka om det kommit flera på raken. Men nu blev det bara lite småluckor vid ett par tillfällen, aldrig någon regelrätt utbrytning. Möjligtvis en gång på Marcus, Rickard, jag och Daniel ”Traddarn” Abrahamsson låg lite före ett par minuter.

Sex med i spurten
De enda som flög av tiomannaklungan var Martin Damm, som inte hade dagen, samt Traddarn, som bröt staven med ca 5 km kvar (enligt egen utsago var han såklart väldigt pigg vid tillfället). Min klubbkompis tillika junisen Andreas Svensson bröt staven tidigt, han hade kanske kunnat sitta med annars.

In i sista Ellosbacken på sista varvet var det sju tappra och jag tror Tobias Karlsson flög av där, resterande sex satt med hem. Jag gjorde en del jobb på slutet och försökte mig även på en rejäl attack med ca 1,5 km kvar, men jag har inte tillräckligt bra slätdrag så de andra kom direkt in på hjul.

Samme Martin Damm passade även på att ta en selfie med min mobil när han skulle ta en bild på topptrion

Sista kilometern gjorde Rickard en monsterförning. Som vanligt var det Rickard, Marcus och jag som hade de tre tätpositionerna. Den här gången i nämnd ordning. Före upploppssvängen (upploppet är bara ca 50-100 m) är det en lång raksträcka och alla låg bara på ett led där. Den enda som försökte avancera var Johan Kanto, men han kom bara i höjd med mig innan han blev tvungen att slå av. Helt klart imponerande förning sista platta kilometern av Rickard.

Kände mig pigg
Snygge-Marcus kom in tvåa i spurten och spurtade lätt ner Rickard. Jag var onödigt försiktig in mot sista kurvan och släppte någon meter på Marcus. Hade jag legat helt i rygg där hade jag kanske hunnit om Rickard. I utvilat tillstånd är Rickard en betydligt bättre spurtare än mig, men efter hans hårda slutkilometer hade han inte så mycket kräm kvar.

Hur som helst är jag nöjd med resultatet och kul att det kändes lite bättre. Efter att jag blev sjuk ca 10 dagar efter Alliansloppet tycker jag inte att jag presterat så bra. Den här tävlingen är lite speciell och kanske inte så lätt att utvärdera, men kul att känna sig stark och göra ett resultat som jag borde. Jag var aldrig nära att släppa och jag hade bra tryck när jag drog tycker jag. Rickard är för övrigt jäkligt bra nu i höst. Bra klipp och bättre stakteknik än tidigare.

Data från Polar V800
Längd: 29.54 km
Tid: 1:06:55 (1:07:02 på klockan, men startade ca 7 s innan)
Snittfart: 26.4 km/h (här finns en mycket bra omvandlare/snittuträknare)
Totalstigning: 175 meter
Varvtider: 16.44-16.34-16.54-16.42 min

Utrustning
Rullskidor: Skistart Silver classic, hjul typ som Skigo. Rullar aningen bättre än Elpex-2:or, men jag har aldrig plockat isär dem för t ex byta till keramiska lager, slipa backspärren eller byta olja/fett. Det var första gången jag åkte på dem sedan Rådarullen i juni förra året. Jag hade konkurrenskraftiga skidor, absolut, men det fanns snabbare i fältet. Jag tror man kan vinna lite på att trimma skidorna, men det är ingen superstor skillnad så jag orkar inte göra det. Den enda jag testade rull mot innan tävlingen var Marcus, som körde på rosa Elpex PU- 2:or (han hade lånat ut sina Skigo-2012) och vi verkade ha samma rull.
Stavar: Madshus Nano Carbon Race 100 UHM 157,5 cm (jag är 187 cm, samma stavlängd som på vintern).
Skor: Madshus toppmodell
Vätskeryggsäck: USWE. Körde alltså med vätskeryggsäck, trots att jag hade min far på plats. Ville pröva det och det är ju verkligen en bra lösning. Lurar på att köra med något sådant system även på vintern. Jag är ofta bortskämt med bra langning, men med en sådan är det lättare att dricka utan att förlora tid (eller rättare sagt förlora klungor). I lopp med stora klungor kan det ibland vara svårt med langning.
Kalsonger: Salming (Rickard blir glad om jag skriver det)

Här ligger jag i tätklungan mellan Lars Suther och Patrik Johansson. Vi var fem man som höll ihop fram till sista varvet av sju, då David Frisk stampade plattan i mattan

Robert Malmgren, som jag tidigare i veckan skrev upp på bloggen, blev bästa Borås SK:are efter att ha spurtat ned Daniel Abrahamsson. Jag tippade Robban 19:e, han blev 17:e.

Mor, far, Ida och barnen var på plats och hejade vid Västgötaloppet igår. Ida tog dessa bilder. Vill du ha en bild till något så varsågod att sno, men länka gärna till bloggen om det finns möjlighet.

Jörgen ”Idde” Håkansson, Rickard Bergengren, Magnus Sjöbjär och Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson i samband med Borås SK:s KM 2016

Fredrik Rosén, Magnus Sjöbjär, Jonas Hagberg

Veckan efter Vasaloppet tränar jag aldrig speciellt mycket. Jag är ganska ska tom på både mental och fysisk energi. 2 timmar har det blivit hittills i veckan, en timme skejt med Colting på Hestra och en timme skejt på skidstadion för att kolla på Borås SK:s klubbmästerskap (det dubblade nog min dos skejt i vinter).

Traddar’n gör segergest med 200 meter kvar

Borås SK:s KM gick i torsdags, men det är för tight inpå Vasaloppet för mig. Jag har kommit fram till att jag ogillar att höja pulsen ca 5-6 dagar efter Vasaloppet. Och efter långlopp på 4 mil som går på en söndag kör jag aldrig någonting hårt på måndagen eller tisdagen. För mig har det funkat bra med att nästan alltid ha 1,5 dags vila från puls över 75 procent av max per en timme tävlingstid. Alltså 3 dagar vid långlopp på 2 timmar och 6 dagar vid långlopp på 4 timmar.

På söndag kör jag kanske Hestra IF:s klubbmästerskap, 6 km klassiskt.

Bilderna tog jag med mobilen.

Borås SK KM 2016. Fr v Jonas Hagberg (3:a), Daniel Abrahamsson (1:a), Rickard Bergengren (2:a)

Daniel Abrahamsson vann det 6 km långa loppet. Jag tror Rickard hängde med ca 3-4 km, men tappade sedan rejält. Jag såg själv när han flög av med besked och fick ta en patenterad ”mikrovila” i en backe. Helt enkelt att pausa stakningen några sekunder och stå still i ”sax-läge”. Rutinerat av världens för närvarande näst bästa skåning i Vasaloppet. Han rådde inte på Linus Larsson, som dock inte tävlar för en skånsk klubb.

Riktigt trevlig förmiddag vid Hestrastugan med Rickard Bergengren

Så har jag gjort mitt sista långa pass inför 24-timmars i Vålådalen om två veckor. För att få terrängen mer lik löparbanan i Vålådalen valde jag att köra på Hestrastugan istället för Borås skidstadion. Det är flackare på Hestrastugan. Dessutom skippade vi backen längst bort på spåret, så totalstigningen blev knappt 100 meter för mil, bara aningen mer än Vasaloppet. Spåret blev 850 meter och genom att hela tiden byta håll kan man säga att ett varv var 1,7 km.

Ultraryggsäcken och ultrapåsen. Mycket ultra igår. Jag fokuserade också på ”ultrabackar”, alltså att ta det superlugnt uppför. Det har jag märkt att ultralöparna gör.

Jag ville köra 6 timmar och för att få lite sällskap frågade jag om Rickard Bergengren, ”Salmings best payed athlete”, ville hänga med på delar av turen. Han jobbar ändå inte på fredagar. Rickard joinade när jag hade åkt 47 min effektiv tid, så även om han vilade ett halvvarv några gånger så blev det ett rejält pass på 85 km för Rickard.

Gick bra igen
Precis som tidigare långpass tyckte jag det gick väldigt bra både fysiskt och psykisk. Och det bygger ett häftigt självförtroende att köra sådana här pass. Fyra 4 h och två 6 h har det blivit i vinter. Det får räcka.

Det var trevligt att åka med Rickard och jag kände mig stark. Temperaturen steg från nollgradigt till ca 7 plusgrader, vilket gjorde att föret ändrade sig ganska radikalt. Första tre milen gick lätt med ett snitt på över 19 km/h. Någon mil t o m över 20 km/h i snitt. Men sedan tog solen och värmen över och det gick riktigt tungt. Långsammaste milen snittade jag 15.5 km/h, men sedan blev det återigen mer skugga och då kunde jag kliva över 16 km/h på splittarna igen.

Åkte några mil på ett par DP. Kul med nya skidmärken.

Totalt blev det 106 km, 6 timmar och 17.7 km/h i snitt. Det var en del kämpa sista två timmarna och pulsen steg successivt, säkert till viss del pga av värmen. 3 liter sportdryck var nog för lite, annars kändes vätska- och enerigintaget bra. Det här pillade jag i mig:

• 3 liter sportdryck från Skip, med och utan koffein
• 3 bars från Skip
• 2 geler från Skip
• En dubbelmacka med ost
• Ett par stora nävar cashewnötter

Ända sedan mitten av februari har jag tränat väldigt mycket mer än normalt. Veckan efter Vasan blev det 4 timmar, men annars många veckor på 9-12 timmar. Denna vecka blir det en bit över 12 timmar. Två pass på 6 timmar + 15 min lugn skejt med Maj i bärstol på ryggen och 30 min lugn löpning med båda barnen i Charioten. Nu blir det lugna veckor till 24-timmars.

Idag lördag och i morgon söndag vilar jag helt. Kanske även måndag. Jag är väldigt noga med återhämtningen efter sådana här pass, särskilt denna gång då medelpulsen var ganska hög, 71 %. Jag måste också slå ett slag för återhämtningsrådgivaren på min klocka Polar V800 (finns motsvarande på andra klockor). Jag avfärdade den först som en ”TV-shops-funktion”, men jag tycker faktiskt den stämmer ganska bra.

Nu ska vi åka till badhuset i Ulricehamn. Jag tänkte försöka imponera på barnen med en volt från trampolinen, eventuellt även ett försök till volt med dyk. Lär bli magplask.

6 h-pass Hestrastugan data

5 km-splittar

Tydlig pulsdrift. Antagligen främst pga vätsketapp, men även eftersom jag tog i mer när det blev så trögt i snön. Och för att jag spurtade lite med en timme kvar för att komma under 5 timmar på ”Vasaloppet”. Det blev 4.59.42.

Hastighetsgraf

Rickard Bergengren (2:a), Marcus Johansson (1:a) och Erik Wickström (3:a), pallen i Höstrullen 2015

Erik Thibergs skidskor är inte från i förrgår. Han har överlag många grejer med några på nacken. Som exempelvis hans pigga MTB från 90-talet. Gul och fin.

Jag fortsätter på temat att lägga upp bilder en aning sent. Här kommer ett gäng från Höstrullen i Borås i oktober 2015. Pappa, Ida och barnen var där och kollade, så jag vet inte om det är Ida eller far som tagit bilderna. Antagligen båda.

The story från loppet finns här.

Otroligt kul att medlemmarna i vår grymma Whats App-grupp levererade i år igen. Det är ett gäng med skidåkare som tränar i Borås. Förra året var Martin Damm årets komet med en 79:e-plats, en placering bättre än Z:s pers. I år satte Rickard Bergengren (110:a) och Johan Kanto (104:a) mäktiga personbästan. För att inte tala om Simon Grenlövs 125:e-plats. Och Magnus Sjöbjärs 298:e-plats. Efteråt försökte vi fråga Kanto hur mycket cash han fick av Lager 157 för att åka så länge med damsegraren Britta, men självklart är så inte fallet. Han fick i alla fall mycket TV-tid. Foto: Annika Bergengren.

Mellantider Vasaloppet 2017

Mina Vasalopp i tillägg till 2017. Tio gånger på skidor nästa år. Bäst hittills är 25:a i Vasaloppet, 38:a i Cykelvasan och 13:e i Ultravasan.

Resultat Vasaloppet 2017 finns här. Jag blev 72:a på tiden 4:14:45, vilket var 17 min och 26 s längre tid än det tog för segraren John Kristian Dahl.

Elitledet före start

Det är torsdag och den mesta av träningsvärken från Vasaloppet har lagt sig. Mest kände jag i nedre och övre ryggen, samt armarna och magmusklerna. Trots att jag anser mig få med magen någorlunda i stakningen får jag i princip aldrig träningsvärk där från stakning. Inte heller övre ryggen är ett ställe jag brukar känna av. Det var hårt i söndag, riktigt styvt första timmen.

Att jag lyckades bli 72:a i Vasaloppet med 4,8 timmars träning i veckan i snitt sedan 1 november är något jag verkligen är nöjd med. Jag fick fin utdelning på nedlagd tid. Återigen lyckades jag pricka formen till Vasaloppet, något som lovar gott kommande år då jag förhoppningsvis kan sikta högre. Detta var min klart bästa dag formmässigt denna vinter och mitt klart bästa resultat under säsongen.

Erik Wickström efter målgång i Vasaloppet 2017

Jämfört med t ex Västgötaloppet där jag blev 8:a, så slog jag fyra av de som var framför mig där. Och de som var närmast bakom mig i Västgötaloppet var betydligt längre bakom mig i Vasaloppet.

Bra boende i Sälen
Det är en stor förmån att tävla för Ulricehamns IF. De fixar kanonbra boende och senaste åren har jag bott endast 1,5 km från vägövergången i Östra Långstrand (åt Sälen by-hållet), alltså ca 2,5 km från start. Det gör att jag kan gå upp ganska sent. Jag tror jag har gått upp så sent som kl 06.00 något år, men i år gick jag upp strax före fem och pappa skjutsade mig till vägövergången. Vissa av tidigare år har jag åkt skidor på banvallen till starten.

Jag ville ha gott om tid ifall det skulle vara mycket trafik, men det flöt på oväntat bra. Vi fick inte åka över vägövergången strax före kl 6, tydligen för att det var för mycket folk/bilar kring starten. Så vi slog läger i slutet av startgärdet istället.

Ola Granfeldt, tidigare PR-ansvarig för Vasaloppet och då min främsta Vasalöparenkontakt, var helnöjd med att ha kört Nattvasan i år

Testade inte skidor på morgonen
Jag hade två par skidor uppvallade, men enbart för om det skulle bli kraftigt väderomslag. Jag hade i princip bestämt mig dagen före och hade lovat mig själv att inte testa skidor på startgärdet. Det misstaget har jag redan gjort. Det är inte speciellt representativt före där. Det paret jag åkte på var ett par Madshus Redline Cold med LJ01-slip från Orsa Grönklitt. Valla och rill vill klubben inte att jag sprider.

Inte bra med eget spår till vänster
Förra året fick jag eget spår i elitledet för första gången. Då stod jag seedad långt till höger bakom Petter Eliassen och Lars Suther och fick en fantastiskt bra resa på startgärdet. I år var jag seedad längst fram till vänster. Först tänkte jag strunta i den platsen och ställa mig längre bak fast till höger istället, men som lite för snäll tänkte jag sedan att jag får väl stå i mitt spår om jag nu fått ett tilldelat. Vidare så är det ju lite kul att en gång ha stått i allra första ledet i Vasaloppet. Nu är det gjort.

Astrid Øyre Slind var såklart nöjd med 2:a-platsen

Dagen före hade det kommit 5-10 cm nysnö och på startgärdet drar de inte om spåren dagen innan pga av att det tar för mycket tid (en av flera anledningar att inte testa skidor där).

Ej uppåkta spår
Problemet med att stå till vänster är inte bara ytterkurva, utan i år främst pga nysnön. Jag försökte åka fram och tillbaka i mitt spår så många gånger jag kunde, men det hjälpte föga. De som tar sig till starten från vägövergången håller sig i högerspåren och de blir mer uppåkta. Det är skillnad på om någon åkt i et spår 0, 1, 5 eller 50 gånger. Tro mig.

Spåren jämte mig, som en italienare hade, var inte uppåkt överhuvudtaget. När jag kom till mina skidor 5 min före start hade han tagit mitt spår och ryckte på axlarna när jag sade att jag minsann hade spårat mitt spår och han hade det ospårade. Han vägrade flytta på sig fram till att en funktionär kom. Suck för sådant beteende.

Kanotisten Joar Thele, som jag lärde känna lite grann vid ett läger med Team Xtra Personell i Norge 2013, gjorde ett fantomlopp och blev 12:a

Otroligt dålig start
Starten gick och efter 1 min hade jag 93 procent av maxpuls. Jag gjorde det jag kunde för att förflytta mig åt höger. Men är man varken explosiv eller har vassa armbågar så är det inte lätt. Först i slutet av startrakan nådde jag de mer högra spåren. Oj vilken skillnad i glid. När jag vände mig åt sidan såg jag nästan enbart led 1-åkare. Ingen trevlig upplevelse.

Från att ha fått jättebra start tre år i rad och aldrig en dålig start blev detta nu en ny upplevelse. Jag fick nästan köa i botten av första backen och första i sista tredjedelen av första långa backen på 2 km kunde jag åka obehindrat.

Sandra Åhs Sivertsen, som jobbar för Visma Ski Classics, så glad ut i deras stora buss/lastbil som stod vid målet. Det är ett häftigt fordon. Jag har bl a jobbat med henne när vi gjorde magasinet Pro Skiing för Ski Classics.

Hårt kämpande i första backen
Det kändes som jag låg på plats 500 vid vägövergången, men antagligen var det runt 300. Där och då förstod jag att ett riktigt bra resultat var att glömma. Folk överallt och jag åkte faktiskt delvis utanför spåret. Det är inget jag rekommenderar, men eftersom jag senaste åren legat på runt plats 10-25 på toppen av första backen utan att förta mig kände jag att jag inte befann mig på rätt plats.

Utan att så vitt jag vet göra omgivningen irriterad kämpade jag om väldigt många åkare i backen (svansen av elitledet, led 1-åkare, damtäten mm) och låg på plats ca 100 på toppen. Åkte väldigt bra i backen utifrån förutsättningarna, kände mig riktigt på hugget.

Det var många åkare som körde med fäste där jag åkte i början av första backen. Jag tror det var ca 2 st topp 50 år 2015 (bl a Anders Södergren) och ca 2 st topp 100 år 2016 (bl a Jesper Modin) som åkte med fäste. Tveksamt om det var någon topp 100 i år?

Christian Lejon, som i likhet med mig studerad i Fairbanks i Alaska, var klädd för utomhusaktiviteter vid maten efteråt

Jagade ikapp klunga i motvinden
På toppen av backen var jag tämligen slut, 12 min med 91 procent i snittpuls. Men hoppet tändes då jag var ganska nära en andraklunga. Jag fortsatte att ligga på i princip max och nådde nästan klungan vid 85 km-skylten. Men det är inte lätt att åka ikapp världsåkare i motvind. Ca 2 km innan Smågan lyckades jag dock mirakulöst nog komma ikapp andraklungan med många av toppåkarna. Jag jagade delvis med andra, men mycket jagade jag själv. Förstaklungan bestod av 29 åkare såg jag sedan på TV.

Klungan var lite tudelad ibland och när den gick ihop trodde jag det var tätklungan. Men när jag ser på TV i efterhand så hämtas inte 29-mannaklungan in förrän en bit upp i Risbergsbacken och blir då ca 80 man, innan den spricker innan Risberg och blir ca 55 st pers med en ny konstellation. Det kändes som att de i övrigt mycket duktiga kommentatorerna missade det lite grann.

Flög av i Risbergsbacken
Normalt sätt när man jagar ikapp en klungan i motvind så får man vila när man kommer dit. Men min glädje blev kortvarig. Strax efter Smågan måste det varit så att Team Santander försökte köra ikapp förstaklungan, där de inte hade några åkare. Så det gick liksom fort hela tiden. Jag passerade Mångsbodarna i andraklungan, 1 min och 9 s från täten. Nöjd med det med tanke på farten där framme. Sedan fortsatte det gå fort ner till Tennäng och i foten av Risbergsbacken låg jag sist i klungan. Då tackade jag för mig, helt slut. Knappt tre mil med 88 procent av maxpuls. Jag ångrar dock inte upplägget. Jag vill hänga med så länge det går.

Evertsberg. Foto: Michael Larsson.

Jag förstod att läget inte var kanonbra, så jag kämpade ikapp Patrik Tallbom som också flugit av. Vi jobbade ihop och växeldrog i ca 1 mil, upp till Risberg och ca halvvägs till Evertsberg. Ingen av oss åkte bra, båda var trötta och det var nog ingen vacker syn. Min sämsta sammanhängande period i årets Vasalopp. Att ingen kom ikapp snabbt berodde antagligen på att det hade gått väldigt fort i klungan och för andra åkare att jaga i motvinden hade varit tufft.

Evertsberg. Foto: Michael Larsson.

Moberg räddaren i nöden
Vi kom till där spåret går nära vägen innan Evertsberg och plötsligt dyker han upp. Om jag fick nämna EN ENDA person som jag ville träffa just där skulle jag säga Dan Moberg. Dragvillig, jämnt tempo och stabil. Vem kommer då bakifrån med 48 km kvar om inte Dan Moberg, tillsammans med Erik Melin Söderström och en till. Drömmen. Jag visste att det skulle gå bra bara jag höll den ryggen. Det gjorde jag ca 12 km och vår klunga växte.

Genom Evertsberg var vi ca 5-6 st och klungan fortsatte att växa. I backarna precis innan Oxberg (efter Lundbäcksbackarna) började dock verkligheten äta upp mig. Starten hade tagit ut sin rätt. Det ska sägas att folk fått sämre starter och jagat ikapp, men så bra är inte jag.

Evertsberg. Här dricker jag ur vätskesystemet som fungerade utmärkt. Foto: Michael Larsson.

Många krokiga efter Oxberg
Efter Oxberg blev det en ny klunga med bl a Klas Nilsson, Erik Melin Söderström och Patrik Tallbom, som jag för övrigt sällskapade med till 6 km kvar till Mora. Tack för bra körning Patrik! Vi tog ikapp och körde om mycket folk. Det är nuförtiden ovanligt bland topp 100 att köra om så många trötta åkare så tidigt som mellan Oxberg och Hökberg. Så har det inte varit senaste åren. Känns som många i likhet med mig hade hybris första delen och fick betala för det sista tredjedelen. Vi åkte bl a om en parkerad Anders Solin innan Gopshus.

Auklandsbacken. Foto: Jesper Lageholm.

Erik Melin Söderström drog hela vägen uppför Hökbergsbacken. Han kaskadspydde framför mina ögon i Björnarvet, men lyckades senare komma ikapp klungan igen och var pigg. Starkt jobbat!

Stark sista 15 km
Ungefär kring Läde, med ca 15 km, fick jag nya krafter och därifrån kändes det ganska bra hela vägen in till mål. Vi var ca 5-7 st i klungan då och jag försökte få till ett lagtempoarbete i klungan. Jag vet inte om jag kanske har lite fördel av att jag cyklat ganska mycket landsväg och har ett visst sinne för taktik, men jag måste säga att många elitskidåkare har stor utvecklingspotential när det gäller att köra så en grupp åker så snabbt som möjligt.

Det var över en mil kvar och vi hade god chans att gå ikapp folk som kroknat. Då gäller det att samarbeta på bästa sätt. Det är med korta förningar där man håller bra fart. Alltså att byta dragare ofta. När man är sju pers i en klunga ska inte en och samma person dra i en bekväm fart i flera minuter.

Jag ropade lite för att få igång ett lagtempo, men det funkade inte bra. Så jag tryckte till för att se vad som hände. Då flög två av. Jag passade för övrigt på att köra lite hårdare vid 6 km kvar-skylten, där jag även lade in ett ryck i Ultravasan i augusti. Sedan blev det inget bra lagtempo därefter heller och jag blev sedan sist av oss fem i spurten. Jag är inte missnöjd med att förlora långspurten mot de andra för de var starkare än mig, men det hade varit intressant att se hur mycket snabbare vi hade kunnat åkt som grupp med ett välsmort lagtempo.

Zornbacken. Thomas Freimuth före Erik Melin Söderström och mig. Foto: Larsåke Carlzon.

Groggy efter målgång
I mål stack Borås Tidnings journalist Li Edqvist fram en diktafon under näsan, och det var också hon som berättade att jag blivit 72:a, vilket jag direkt var nöjd med. Det var också då jag märkte hur fruktansvärt trött jag var. Jag minns knappt intervjun och jag vet att jag inte kunde prata helt sammanhängande. Efter några minuter gick det över. Intervjun kom inte med i tidningen, men det berodde nog mest på att andra Sjuhäradsåkare körde bättre än mig.

Överlag i loppet kan man säga fullt blås i knappt 3 mil. Sedan rejält trött och pulsen sjönk. Sedan egentligen inte så bra kört mellan 3 mil och 7,5 mil. Därefter bra med krafter igen.

Post race-Hawaiin efteråt intogs som så många gånger förr på Pizzeria Palermo i Filipstad. Med pappa samt Kenneth Ingemarsson och Ragnar Crona et al.

Vätskesystemet funkade perfekt
Min klubb Ulricehamns IF bidrog som vanligt med utmärkt service under loppet med drickastationer var femte kilometer. Jag drack dock inte så ofta från dem de första 3 milen då det gick så fort och jag låg i klunga. Det behövdes dock inte så mycket då eftersom jag hade Salomons vätskesystem (S-lab Insulated Hydro Belt Set) med drickan vid höften och en slang upp på framsidan. Jag är inte på något sett sponsrad av Salomon, men jag måste verkligen hylla den å det grövsta. Funkade perfekt loppet igenom. Känns som typ halva elitfältet använde den. Finns även några andra märken som gör liknande nu. Jag drack den litern jag hade där med starkt blandad sportdryck från Skip (med och utan koffein) plus ca 0,5-1,0 liter från klubbens stationer sista tredjedelen. Allt Skip med koffein av och till från start till mål. Inga geler eller liquids.

Jag lyckades också att komma ihåg att dricka ofta från slangen och dricka till det det kom varm sportdryck. Detta för att inte det skulle frysa i slangen.

Skidutlämningen på Vasaloppet imponerar varje år. Den där organisationen kan det där med logistik.

Tack!
Jättestort tack till alla hejarop före under och efter loppet. Och stort tack till min far och Ulricehamns IF för servicen. Den är riktigt bra. Nu känns det skönt att Vasaloppet är över för i år och nästa år vill jag träna mer så jag kan bli topp 50 igen. Men först ska säsongen avslutades med Borås SK:s KM i skejt på tisdag, veteran-SM i Borås 24 mars och Nordenskiöldsloppet 15 april.

Data (hela passet här)
Tid: 4:14:45
Sträcka enligt Polar V800: 90,15 km
Snitthastighet: 21,2 km/h
Totalstigning enligt V800: 885 meter
Fall enligt V800: 1135 meter
Snittpuls: 156 (83 procent av max)
Maxpuls: 184 (98 procent av max), i första backen
Skidor: Madshus Redline Cold, LJ01-slip från Orsa Grönklitt
Kläder: Dubbla kalsonger, dubbla ullstrumpor, tunt linne, pannband och tävlingsdräkt. Det var lite snålt i motvinden i minus fem grader på myrarna utan långkalsonger och utan ärmar på understället.
Handskar: Lillsport Legend Slim
Skor: Madshus skejtskor. Gillar egentligen skiathlonskor bättre för stakning pga mjukare sula. Åker ibland i klassiska, men uppskattar det extra stödet i nedförsbackar.

Mina klubbkompisar Martin Gotting (101:a) och Gustaf Ljungberg (234:a) lyckades båda nå sina bästa placeringar hittills

Pulskurva Vasaloppet 2017

Peder Hallberg kutade bra och blev 10:a

Jag hade med mig min nya kompaktkamera till Rya Åsar Trail Run idag. Jag får många gliringar om den, bland annat av Rickard Bergengren som undrade om jag skulle skicka iväg film till framkallning och få tillbaks bilderna om två veckor. Själv tycker jag hittills att det är ett bra köp! Inte lika bra ”kvalle” som en en systemkamera, men bättre än mobilen. Och så kan det var skönt att inte ha med telefonen överallt.

Borås Ski Marathon 2018. Martin Gotting, Erik Wickström, Rickard Bergengren och Simon Grenlöv

Jag försvarade inte segern från förra året, men hade i a f snyggaste nummerlappen! Jättenöjd 4:a i säsongspremiären. Gotting 2:a, Rickard 5:a och Dr Grenlöv 6:a. Tack Borås Ski Marathon för en toppenbra tävling! Och kul att träffa en massa skidelever, bloggläsare och pod-lyssnare! Resultat kommer här.

The story kommer senare.

Borås Ski Marathon 2018 resultatlista

Borås Ski Marathon 2018. Martin Gotting, Erik Wickström, Rickard Bergengren och Simon Grenlöv

Borås Ski Marathon på Borås skidstadion

Jakob Böhm klagade på en väggning

Resultat Borås Ski Marathon 2018 finns här.

Med en dryg timme kvar till Västgötaloppet känns det hög tid att skriv the story från förra helgens Borås Ski Marathon, som också var mitt första långlopp för säsongen. Så sent har jag nog aldrig åkt min första tävling.

Sportdrycken från Skip funkade fint

Med flytt och mycket jobb har höst- och vinterträningen blivit knapp. Jag tränade faktiskt bara 9 timmar i form av träningspass i januari, vilket såklart är väldigt lite. Men i träningsdagboken står det ändå 18 timmar eftersom jag räknar ungefär en femtedel av tiden som instruktör, även om jag långt ifrån har träningspuls så mycket som en femtedel av tiden. Jag tänker ändå att det ger någonting.

Bra start
Eftersom jag inte kört SkiErg, Racefox-tester eller hårda pass med andra på länge hade jag dålig koll på min form, som jag annars anser mig vara bra på att uppskatta. Starten gick i alla fall och Dr Grenlöv satte bra fart direkt. Efter bara någon kilometer blev vi en grupp på sju personer, som också sedan blev topp sju i loppet. Alltså Markus Jönsson, Martin Gotting, Joakim Lindberg, jag, Rickard Bergengren, Simon Grenlöv och Jesper Nilsson.

Ulf Wickström

Det var perfekt för mig, lagom stor grupp. Jag låg mestadels sist i klungan och trivdes med det. Skönt att slippa söka position. Efter 3,5 av 10 varv ryckte Markus Jönsson. Jag visste att han skulle vinna och det var ganska väntat att han skulle rycka ungefär där han gjorde. Jag försökte inte ens gå med.

Bra samarbete
Gotting gick med och jag tror han följde 1-2 varv. Roddar-Jocke följde med lite grann, men slog av när han insåg att det inte skulle gå. Simon och jag hamnade i duo (Rickard och Jesper längre bak) och närmade de oss Jocke. Då slog Jocke av helt på tempot och väntade in oss. Bra tänkt och en taktisk självklarhet för mig, men ovanligt bland skidåkare som istället brukar köra på ordentligt tills de blir ikappkörda.

Sedan körde Simon, Jocke och jag ca 1,5 varv innan Simon släppte. I mitten av loppet kände jag mig stark. Sedan hade Jocke och jag ett bra samarbete och hjälptes åt med dragjobbet fram till sista varvet, då jag blev frånåkt uppför. Jocke var helt enkelt bättre än mig, inte mycket att säga om.

UIF-gänget förutom bl a Ramhult och Gotting

Sista varvet solo var tungt. Jag orkade knappt uppför Intersportbron-backen sista gången, men klarade mig i alla fall utan att saxa. Jag har stakat alla långlopp sedan Vasaloppet 2014 och jag tror inte jag har saxat på tävling en enda gång sedan 2015.

Jättenöjd
Det blev en 4:e-plats, vilket jag är våldsamt nöjd med. Jag trodde nog faktiskt inte det skulle räcka så långt efter den hösten och vintern. Nu vet jag att topp 100 i Vasaloppet är inom räckhåll. Det känns som jag för ut allt när det väl är tävling och nummerlappen är på.

Det ska dock sägas att det här är ett av mitt sämsta långloppsresultat på flera år, så visst är mitt träningstillstånd inte som det borde. Racefox-värdena var inte bra, jag har aldrig fått så mycket stryk av Gotting och jag har aldrig haft så lite marginal ner till Rickard och Dr Grenlöv. Dessutom vann jag ju det här loppet förra året och var fyra i år.

Martin Gotting, stark som fan i år

Men som sagt, jag är jättenöjd med att det inte är någon katastrof. Stort tack till ett bra arrangemang och tack för alla hejarop för blogg, pod etc. Och perfekt drickalangning från pappa och UIF.

Skidorna
Madshus Propulsion stakskidor cold (51:orna). Första tävlingen, tidigare tränat 30 min på dem och inte testat dem mot andra skidor. Vallade bara upp ett par. Vet ej slip eller höjder. Vallade av Jan Flodin med två olika Start-pulver blandade samt raka 2 mm och 1 mm till tryckande rill.

Jag var supernöjd med glidet. Hade ungefär som de andra i klungan. Aningen sämre i början, aningen bättre efter ett par varv. Lite bättre än Jocke som jag åkte mest med. Skidorna i sjumannaklungan gick ungefär lika, förutom Rickard som hade klart bäst.

Återkommer med fakta från klockan och Racefox, nu är det snart Västgötaloppet.

Data från Polar V800
Tid (satte på lite innan stängde av lite efter): 1:51:28
Sträcka: 38,4 km
Snittfart: 20,7 km/h
Maxfart: 47,5 km/h
Totalstigning: 675 m
Totaldrop: 695 m

Marika Sundin, Catharina Ramhult och Gnosjö på damernas prispall

Herrarna prispall Borås Ski Marathon 2018

När man synkar torrhostan med att fotografen skjuter av. Efter målgång jämte Fredrik Ousbäck, som jag sällskapade med större delen av loppet. Fredriks bästa Vasalopp någonsin, kul!

Inifrån elitledet i Vasaloppet strax innan start

Resultat Vasaloppet 2018 finns här. Jag blev 74:a på tiden 4:39:27, vilket var 14 min och 51 s längre tid än det tog för segraren Andreas Nygaard.

En drygt 5 min lång vlogg med 17 st korta filmer från mitt Vasaloppsdygn finns här. Bl a med Johan Olsson samt om stakning kontra fäste för led 1-åkare. Och med boråsarna Rickard Bergengren och Simon Grenlöv som glädjande nog både fixade topp 100 för första gången.

Ett inlägg där jag skrivit kommentarer i bildtexter till SVTs sändning av loppet finns här.

Några minuter kvar till start i Vasaloppet. Jag skulle kört med Racefox, men nätet var överbelastat så jag fick inte igång det. Körde med telefon ändå. Det är nog inte så många fler än Johan Kanto (Raceone-appen) och jag som kör med telefon i elitledet.

Efter mitt sämsta träningsår sedan sent 90-tal var formen i januari under all kritik. Tur att jag inte körde ett enda lopp då utan istället gjorde tävlingspremiär i början av februari. Med 325 timmars träning från Vasaloppet 2017 till 2018 är det svårt att göra stordåd. Men jag tyckte ändå att jag gjorde bra saker i februari och lyckades återigen pricka säsongen bästa formdag på Vasaloppssöndagen.

Boende nära Vasaloppsstarten
Min klubb Ulricehamns IF hade flest åkare av alla klubbar i elitledet. Det finns en anledning till det. Ledarna gör ett fantastiskt jobb med att boka boende, langa dricka, stå med extrastavar och valla skidor. De flesta av oss åkare bor en dryg kilometer från första vägövergången utan Sälen-hållet, alltså drygt 2 km starten. Det blir en lagom joggingtur på den nedlagda banvallen på morgonen. Lyxigt!

Jag gick upp kl 05.15 och var på plats i elitledets insläpp någon minut före kl 06.30. Då var det en del folk där, men inte mer än att jag fick plats i fjärde rad ganska mycket åt höger. De två första raderna är för seedade åkare med eget spår. Förra året hade jag eget spår längst fram (stort!) längst ut till vänster, men det var ganska kasst då spåren till höger gick fortare då pga mer uppåkta.

En som också stod i elitledet, längst bak, var Johan Olsson. Han stod inte i led 1 som det kommunicerades i media. Jag intervjuade han kort i vloggen och han trodde han körde med Rodes burkvalla.

John Enander persade med plats 193. Många fina placeringar av långlopporna i Ulricehamns IF.

Startbacken
Starten gick och jag kom iväg hyfsat, men inte tillräckligt bra för att kunna ta täten i första backen som jag gjorde 2015. Gissningvis var jag ca 75:a över vägövergången och gjorde sedan en bra backe.

Förutom förra året då jag hade en dålig start har jag alltid kommit upp pigg och högt upp på högsta punkten efter 3 km. Så även detta år då jag låg på plats ca 25-30 utan att maxa. Även om pulsen var hög (delvis pga adrenalin i starten) kändes det kontrollerat. Att staka långa backar uppför är verkligen min tekopp.

Lugnt på myrarna
På toppen av backen stannade farten av helt. Ända från 3 km till ca 19 km, alltså några kilometer före Mångsbodarna, gick det väldigt lugnt. Den sträckan hade jag 79 procent av maxpuls och det kändes nog mer som 69 procent. Jag försökte ligga långt framme och lyckades med det. Låg ofta kring placering 25-50. Passerade Smågan som 44:a.

En grej många glömmer bort är att i ett före med nysnö i spåret som det var i Vasaloppet är det inte bara trögt att ligga först. Det är också stor skillnad på att ligga på plats 3, 10 och 30 i klungan. Det glider fortare längre bak, men man riskerar också att inte hänga med när rycken kommer. Storåkarna kan ligga jättelångt bak för de kommer fram så lätt. Jag är inte så bra så jag kan trycka ikapp så jag skulle inte våga ligga på plats 200.

Niklas Bergh, som jag gör podden Vasaloppet Lagom tillsammans med, gjorde en fin insats och blev 7710 på tiden 8.42. Han vann duellen mot den andra pod-Niklas med en halvtimme.

Segraren tog pissepaus
Ner mot Mångsbodarna skruvades tempot upp och för mig var det egentligen tufft hela vägen från 20 till 55 km, där jag släppte. Jag tappade lite placeringar ner mot Mångsbodarna, där jag passerade som 56:a. Sedan tappade jag mycket mellan Mångsbodarna och Tennäng, men gjorde därefter en bra backe upp till Risberg, där jag hade kört upp mig till 86:a.

Där hade den stora klungan verkligen dragits isär och jag var bland de sista i den då lätt fragmenterade klungan. Sedan tyckte jag att det var ganska jobbigt till Evertsberg, men lyckades kriga mig med till den kontrollen, där jag passerade som 79:a, en av de sista i stora klungan som då var hyfsat samlad.

Mellan Risberg och Evertsberg var det många i eliten som kissade, bl a segraren Andreas Nygaard, trean Stian Hoelgaard och förra årets fyra Markus Ottosson. Jag skulle gissa att hälften av de med nummerlapp 1-30 stannade och kissade. Imponerande hur de vågar och fascinerande hur snabbt de efteråt letar sig fram i fältet genom åkskicklighet, kapacitet och bra glid. Anledning till kissapauserna är enligt mig att det det går långsamt för dem i snöfall och då blir det mindre adrenalin och då märker man av känslor som kissnödighet, bajsnödighet och hunger, vilka annars undertrycks med högre puls.

Robert Malmgren från Borås fick äntligen till det i Vasaloppet och blev 184:a.

Flög av i Vasslan
Från Evertsberg till Vasslan fick jag kämpa hårt och hade inte mycket ger att ge. Men jag är jättenöjd med att jag stannade i huvudklungan hela vägen till strax efter Vasslan, där jag tackade för mig. Nu var det 35 km överlevnad kvar. Överlag fick jag en väldigt bra resa hit. Behövde inte dra någonting förutom ett par tillfällen då jag skulle jaga ikapp. Och som sagt lugnt knappt 2 mil och sedan tufft 3,5 mil.

I lag med Gotting och Ousbäck
Fredrik Ousbäck (Skövde), Martin Gotting och jag hamnade direkt i samma klunga och vi tre följdes hela vägen till Mora. Det kom och gick lite folk, ofta var vi 3-6 personer. I Oxberg passerade jag som 81 och i Hökberg som 77 (man kör alltid om ett gäng väggade finåkare sista tredjedelen, detta år bl a Pontus Nordström och Torgeir Skare Thygesen).

Från 55 km till 70 km tyckte jag det gick riktigt tungt. Efter Hökberg tyckte jag det kändes aningen bättre. I Eldris passerade jag som 74:a, samma placering som jag fick i mål.

Christian Lejon och jag pluggade på universitet i Alaska samtidigt. Jag som biologistudent och skidåkare, han som gevärsskytt med oklar major. Nu trippade han in som 415:e gubbe.

Valde att inte spurta
Sista 35 km drog min klubbkompis Martin Gotting klart mest. Jag drog klart minst, hade liksom inte orken. Därför sade jag till Gotting ett par kilometer före mål att jag inte kommer att spurta mot honom. Jag spurtar inte ner en kille som bogserat mig i tre mil för en 73:e-plats istället för en 74:e-plats.

Men något hände med Gotting sista kilometern. Han kroknade och hängde inte alls med när Ousbäck lade in långspurten (grattis Ousbäck till ditt bästa Vasalopp!). En klunga närmade sig fort bakifrån så jag åkte upp jämsides med Gotting på upploppet och sade att han var tvungen att öka för att de inte skulle komma ikapp. Han lyckades som väl var att hålla undan och jag gled medvetet in precis bakom Gotting.

Det blev både Vasaloppets mat samt en Hawaii i Vansbro

Mental formtoppning
Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med Vasaloppet, även om det var min sämsta placering sedan 2013. Topp 100 är alltid godkänt.

Det sätt jag toppar formen sista veckorna är inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag försöker spara på det psykiska krutet för att kunna lägga allt på Vasaloppsdagen. I Västgötaloppet blev jag 13:e man och av de tolv som var före mig där slog jag sju i Vasaloppet. Det beror dels på att jag gillar 90 km bättre än 42 km, men också för att formen var bättre i Vasaloppet och för att jag inte bränner något mentalt krut i seedningsloppen.

Stort tack alla som hjälpt till i samband med Vasaloppet. Och tack alla bloggläsare som kommer fram och pratar i samband med tillställningar som Vasaloppet!

Enligt Polar V800 (hela passet här)
Tid: 4:39:57 (satte på lite innan)
Sträcka: 90,40 km
Snitthastighet: 19,4 km/h
Totalstigning enligt V800: 905 meter
Fall enligt V800: 1155 meter
Snittpuls: 154 (82 procent av max)
Maxpuls: 181 (96 procent av max), i Risbergsbacken
Skidor: Madshus Redline Cold, grön slip Tomas Söderberg
Kläder: Dubbla kalsonger, dubbla ullstrumpor, underställs-t-shirt, långkalsonger, pannband, öronlappar och tävlingsdräkt. Typ -8 i starten och -2 grader i mål?
Handskar: Lillsport Legend Slim
Skor: Madshus klassiska skor.

Puls Vasaloppet 2018. Och höjdskillnad och hastighet. Se hur pulsen är lägre andra halvan av loppet då jag kroknar. Samt hög i första backen trots att det känns lätt.

Mina tio Vasaloppet. 2018 var sämsta tiden hittills, men det var också en långsam segrartid.

Tobias Westman, en legend som alltid är aktuell. Här i en av skidhistoriens fulaste dräkter. Minns ni vilket landslag som hade en variant av denna för ett par decennier sedan, med orangea detaljer?

Snart start. Cyklisten Edvin Wilsson också laddad.

Resultat Rallarloppet/Reservrallarn 27 km K 2018 finns här. Jag blev 3:a och avståndet till segrande Marcus Johansson var 1.27 min.

Rallarloppet är ett jordnära arrangemang. I år med start och mål på Bottnaryds idrottsplats.

Helgen efter Vasaloppet tog jag ett sent beslut att köra Rallarloppet, som de kallade ReservRallarn den dagen eftersom det var flyttat från tidigare i vinter. Jag fortsätter härifrån att skriva Rallarloppet. Att min tidigare adept Pierre Björkli, som jobbar på Infranord, inte syntes till är ett mysterium med tanke på yrket. Han brukar annars vara en flitig Rallarloppsåkare.

Jag tävlar sällan helgen efter Vasaloppet eftersom jag brukar var tom både fysiskt och mentalt. Nu hade jag inte kört ett enda skidpass sedan Vasaloppet, men jag hade joggat lite och kört någon skidlektion och jag kände mig oväntat pigg och motiverad till att ta på mig nummerlapp. Och så var jag sugen på att testa ett par nya skidor i skarpt läge. Dessutom så var det bara 45 min hemifrån samt ett lopp på ”bara” 27 km så jag hann med en del familjeaktiviteter den dagen ändå.

Anna-Karin Jonsson sopade hem bucklan i D40

Full fart från start
Starten gick och snygg-Mackan (Marcus Johansson) stötte direkt. Jag kom iväg som tionde gubbe och det var lite svårt att ta sig om då det snabbt smalnade av till två spår. Jag kände nästan direkt att jag var fältets tredje starkaste åkare och körde för fullt för att gå ikapp Mar(c)kusarna. 

Efter ca 2 km insåg dock att det skulle vara för svårt att själv åka ikapp två så starka åkare som låg och växeldrog där framme (vilket de verkade göra loppet igenom).

Istället formades en klunga med mig, Martin Gotting, Rickard Bergengren, Simon Grenlöv och Oscar Claesson. (Det var också i den ordningen vi blev 3:a till 7:a.)

Kristian Olofsson blir bättre och bättre för varje år. När jag gav honom en staklektion förra vintern såg det bra ut, men jag trodde nog inte att han skulle bli 302:a i Vasaloppet i år. Killen har f ö floppat drygt 2 meter.

Lyckad taktik för UIF
Banan går först ett varv på Bottnaryds elljusspår på 2,5 km (knixigt och småkuperat som så många andra elljusspår). Sedan letar den sig ut genom skogen till en banvall, där stora delar av loppet går på en vändpunktsbana med några avstickare ut i skogen. Som avslutning kör man elljusspåret igen.

Ungeför när vi kom ut på banvallen efter 3,5 km släppte Rickard, men jag märkte att det gick för långsamt när de andra drog. Så jag ville bli av med dem, men samtidigt få med mig min klubbkamrat Martin Gotting. Det låg en gubbe mellan mig och honom i ledet, så jag såg till att byta platser. Jag förvarnade honom vad jag skulle göra och när han låg i min rygg och det var min tur att dra så körde jag i princip max i en minut.

Projektet blev hellyckat för Gotting orkade följa och det blev en liten lucka ner till Simon och Oscar. Hade jag ryckt när Simon legat i rygg hade han kunnat gå med och Gotting kanske inte orkat om. Jag hade kunnat bli själv eller fått med mig fel person. Detta är taktiska självklarheter för mig men som jag skrivit flera gånger förr så tycker jag många skidåkare har mycket att lära kring det taktiska spelet, både för egen del och för lagjobbet. Självklart finns massvis med undantag, som t ex Team Santander.

Martin Gotting kraschade och bröt skidan med 8 km kvar. Det var tydligen favoritparet så han var naturligtvis lite ledsen över det. Det skulle jag också varit.

Närmade oss täten
Gotting och jag växeldrog men det gick lite för långsamt när Gotting drog. Men eftersom avståndet fram till Mar(c)kusarna inte ökade (det var ca 25 s första 15 km) så valde jag att inte dra ifrån. Med cirka en mil kvar kände jag mig fortfarande pigg och började nu trycka på ordentligt.

Vi närmade oss täten men med 8 km kvar föll tyvärr Gotting (ej otur, som många journalister skulle ha uttryckt sig) i samband med ett spårbyte. Det blev ett svårt val för mig, men med tanke på att jag hade dragit mest, kände mig stark samt tog in på ledarduon så valde jag att inte vänta på honom. Jag fortsatte att maxa på platten på banvallen och med ca 5 km kvar låg jag så lite som 15 s efter tätduon.

Sedan orkade jag inte längre. Tiden rann iväg på slutet och jag gled in 1.27 min efter segraren. De två där framme var betydligt bättre än mig på slutet. Men det åkte inte och myste där framme under loppet, det var bara det att de hade en växel till ungefär samtidigt som jag kroknade.

Markus Jönsson 2:a, Marcus Johansson 1:a och jag 3:a i Rallarloppet 2018

Bra form
Sammanfattningsvis är jag jätteglad jag åkte dit. Gemytlig tävling och bra arrangemang. Kul med natursnötävlingar i Götaland också.

Formen bedömer jag som ungefär likvärdig med Vasaloppet. Denna gång hade jag riktigt bra skidor, vilket var kul! Jag ska erkänna att jag är lite bitter att jag inte fick rygg på täten i starten. Då hade jag nog kunnat följa med till 5 km före mål. Men det är ju ett hypotetiskt resonemang…

Enligt Polar V800
Tid: 1:17:52 (satte på lite innan)
Sträcka: 27,62 km
Snitthastighet: 21,3 km/h
Totalstigning: 245 meter
Fall enligt: 235 meter
Puls: Strulade lite i början så snittet ej relevant. Men låg stora delar och stakade på 90 procent av max.
Väder: Typ strax under till strax över nollan, natursnö. Mulet.
Skidor: Madshus Redline Plus 210 cm årets modell, gick jättebra
Slip: Blå av Tomas Söderberg, samt en del handrillers
Valla: Vet ej, Jan Flodin vallade

Marcus Johansson efter segern i Rallarloppet 2018

Rebecka Grenlöv och Marika Sundin. Simon och Rickards andra hälftar

Arvid Öhrn är en del av de trevliga och tänkande grabbarna från Holaveden. Arvid är också en jävel på att kuta, så se upp i löploppen. Till vänster min far, som återigen ställde upp och hjälpte till på en skidtävling. Han fyllde f ö 71 år igår.

Johan Palmér, också en del av Holaveden och tidigare återkommande gästbloggare här. Ser lite frusen ut här?

Resultat Borås SKs KM 10 km K masstart 2018 H21. En sekund före Rickard. Så nära har han aldrig varit på skidor.

Resultat Borås SKs KM 10 km masstart 2018 finns här. Jag blev först, 1 sekund före Petter Persson.

Förra året var Borås SKs klubbmästerskap en av årets roligaste tävlingar. Då var det en mil masstart skejt i snabbföre. Då blev det full gas direkt och i år var inget undantag. Jag är medlem i Borås SK (eftersom jag har verksamhet på skidstadion), Ulricehamns IF (den klubb jag tävlar för) samt min moderklubb Hestra IF (där barnen går i skidskola).

Borås skidstadion

Fick släppa i början
I år gick KM tors 15 mars. 4 varv på en 2,5 km-slinga på Borås skidstadion. Snabbfört. Rickard Bergengren och Simon Grenlöv, som utvecklats fint den här vintern har varit nära mig på flera lopp. Nu på bara en mil kände jag mig inte helt safe och det skulle visa sig bli stenhårt.

Doktor Grenlöv fullständigt flög ut ur startblocken. Första varvet körde han som en galning och jag fick släppa ca 20-30 meter. Hade jag kört absolut helt max hade jag kanske åkt med, men jäklar vad han stakade. Rickard Bergengren satt med medan Petter Persson och jag jobbade oss ikapp efter ca ett varv. Andra varvet lugnade det ner sig lite grann, men det gick fortfarande fort, så jag höll mig i den bakre delen av fyrmannaklungan.

Ryck med 1,5 km kvar
På tredje varvet stötte Rickard (om jag minns rätt) så att Simon flög av. Han åstadkom enligt egen utsago ”den värsta väggningen jag varit med om”, vilket är stora ord. Men att tappa 1 minut på några kilometer i ett millopp i snabbföre är minst sagt skitmycket.

Boråstrion Simon Grenlöv (snyggaste tävlingsdräkten), jag och Rickard Bergengren

På fjärde varvet började jag äntligen känna mig pigg och gjorde mig redo att vara med i leken. Samtidigt märkte jag att Rickard och Petter mattades av lite. I backen med 1,5 km kvar gick jag upp och körde det jag hade (96 procent av maxpuls i stakning uppför) och fick lucka. Men Rickard och Petter tog in i de långa nedförsbackarna.

Långspurt som höll
Med 400 meter kvar var de ikapp. Jag såg det komma så jag saktade ner så jag kunde åka aningen lugnare i ca 30 s innan de kom ifatt. Då lade jag mig i rygg på Petter i ca 100 meter och gjorde sedan en kontraattack med 300 meter kvar som de nog inte var beredda på så tidigt. Det höll.

”Rutinen vann”, sa funktionärerna efteråt. Och ja, jag var jättenöjd med hur jag lade upp loppet. 10 km är inte sprint, man ska hålla på i nästan en halvtimme. Men det kommer nog inte dröja jättelänge förrän juniorerna akterseglar mig på 10 km.

Enligt Polar V800 – hela passet finns här
Tid: 25:44
Sträcka: 9,78 km
Snitthastighet: 22,8 km/h
Totalstigning: 180 meter
Fall enligt: 160 meter
Medelpuls: 160 (85 procent av max)
Maxpuls: 180 (96 procent av max)
Väder: Minns inte riktigt, men visst var det typ -5 grader på kvällen. Konstsnö. Snabba spår pga tö nyligen.
Skidor: Madshus Redline Cold 207 cm. En stakvariant på Redline
Slip: Blå av Tomas Söderberg
Valla: Slängde snabbt på ett lager Swix Svart Marathon, kanske inte optimalt men ville inte göra mer för ett KM.

Sista 2,5 km-varvet: Snittfart 23,5 km/h och snittpuls 166 (88 procent av max)