Funk från Lager 157 gör färgglada mössor och färg blir man glad av.

Måndag 9 juli:
- 20 min lugn jogg utanför Mullhyttan i testexemplar av FiveFingers Spyridon
Tisdag 10 juli:
- 32 min rullskidor på klassiska tvåor (test av Alpina sommarsko) mycket lugnt
- 10 min styrka + 10 min Vasa Trainer hemma. 10 st 40/20-int på högsta nivån. Jobbigt som attans, fick ta 2 min vila efter 5 set. GRYM träningsvärk i 5 dagar efteråt.
Onsdag 11 juli:
- 51 min mycket lugnt rullskidor bl a Backabo på klassiska tvåor (test av AE Classic)
- 1:32 h MTB med Martin Josefsson, bl a Martin Ewaldssons helvetesbana i lugn takt på 45 min
Torsdag 12 juli:
- 5000 m SkiErg max. 18.43 på motstånd 6, 42 s från pers. Kass tid. Tappade 1.50 min/500 m-snittet efter bara 1500 m. Jobbigt från första staktag. Totalt 25 min.
- (Direkt efter) 3:13 h landsvägscykel med Jonas Colting. Ca 31.5 km/h i snitt. Jonas het på sin Argon 18 tempocykel, jag trött. Helt slut resten av dagen, något är galet.
Fredag 13 juli:
– 6 st skejtintervaller på Marwe 8:or (tröghjul) på Olles Hestrabana med 2.20 min vila. 3.34-3.32-3.28-3.29-3.27-3.19 min, snitt bara 3.28 min (rekordsnitt 3.03 min i fint väder). Blött och långsam asfalt, knappt 15 grader. Men oj vad seg jag var och dåligt det kändes. Känner pyttelite i ena armbågen. Totalt 1 h.
Lördag 14 juli:
– 2 h lugn stakning på 3:or med Rickard Bergengren i Torsby, delvis på rullskidsbanan. Han kom lite efter i uppförsbackarna. Kändes OK. Pyttesmå känningen i armbågen.
- 47 min klassiskt i Torsby skidtunnel. På Skintec, ca 4,5 min/varv. Vanliga stavarna (ej Kraftstaven) kändes korta.
Söndag 15 juli:
- 1 h lugn skejting i skidtunneln inkl 20 min utan stavar. Känner lite i armbågen. En bit under 4 min/varv, snön är snabbare i år än tidigare.
- (Direkt efter) 1 h lugn stakning (lite halvhårt då Pontus Rygh var uppe och sprätte). Lugna varven strax över 4 min.
- 45 min lugnt K i tunneln. Känner lite i armbågen. Test av RZ Mask Splat för Vasalöparen.
- (Direkt efter) 45 min lugn löpning, bl a en pissblöt ”hårda 7,5:an” i ösregn och åska, mys.

Totalt 14:10 h inkl 40 min A3 + 1 pass styrka.

Kommentarer: Kass form. ”Äntligen”. Jag har varit i mycket god form länge och i stort sätt alla träningspass har känts bra. Nu har verkligheten hunnit ikapp och med allt runt omkring blev det nog för mycket. Kände mig mycket seg och rent av dålig många pass i veckan, det tar även som vanligt lång tid att komma igång efter sjukdom. I tillägg till det kändes vänster armbåge av lite grann den här veckan. Framöver blir det fokus på att göra rätt grejer och förhoppningsvis ska jag kunna prioritera att börja köra styrkeövningarna för armbågen igen.

Träningsintensiteter (jag kör sällan med pulsklocka, men vet ofta ungefär vad jag har i puls, eller så är det skattad ansträngningsnivå):
A1: 60-75 % av maxpuls (distansträning, fikatempo)
A2: 75-85 % av maxpuls (halvhårt, på eller strax under långloppsfart)
A3: 85-90 % av maxpuls (tröskelintervaller, t ex 3 st 10 min-int)
A3+: 90- %- av maxpuls (svettigt, t ex 5 st 3 min-int eller tävling upp till en halvtimme)

Kullaberg syns på andra sidan Skälderviken, bilden är tagen i Gubbahålan på heden mellan Vejbystrands och Magnarps hamnar.

Rickard Bergengrens Merida med finhjul. Visserligen kanttråd och inte tub, men ett par Zipp 303 är alltid ett par Zipp 303.

Ida och tajmade vår 5 dagar långa semester (nåja, endast 2 timmar datajobb per dag räknar i alla fall jag som egenföretagare som semester) i Skåne perfekt. Sommaren tog jag med mig när jag cyklade de 21 milen från Borås till Vejbystrand och nu njuter jag av typiska sommaraktiviteter:

• Lagom mycket träning, det mesta landsvägscykling på min älskade Hallandsås, nu ännu roligare med Strava
• 1-2 glas rödvin så gott som dagligen, italienskt så ofta som möjligt
• Bad i saltvatten, betydligt härligare och friskare än sötvatten
• Arbete på cykelbrännan (kortärmat, kortbyxat, glasögonen och hjälmremmarna)
• Arbete på FiveFingersbrännan
• En lättklädd Astrid gör att klädbyten efter blöjläckage går i rekordfart
• Bli bortskämd hos mamma i hennes sommarstuga i Vejbystrand
• Få med pappa (som också har stuga i Vejbystrand) på cykel när jag åker rullskidor
• Försöka slå Ida i att plocka 5 liter blåbär så fort som möjligt (jag avskyr att plocka bär, men de få gånger de händer ger jag allt i en timme och sedan får tröttnar jag för ett år framöver)
• Äta en halv till en liter Engelholmsglass per dag. Banan/choklad och blåbär konsumeras ca 5 liter på mindre än en vecka
• Lyssna på podversionerna av Sommar i P1 (jag har hört alla program alla år sedan 2008), där Daniel Sjölin, Daniel Ek och Jenny Jägerfeld har gjort finast insatser av de jag lyssnat på hittills
• Ha en nöjd Mora-Nisse med sig som vilar i soffan på dagarna

Rickards föräldrar fick en timmes rullskidslektion med mig av sin son, bra present! Foto: Rickard Bergengren

Vi har även varit i Torekov och besökt Rickard Bergengren och hans fantastiskt trevliga familj, som har stuga precis vid Morgonbryggan. Jag hade en rullskidslektion med hans skidåkande föräldrar och det var jätteroligt att se deras entusiasm över denna fantastiska idrott. Med lite styvare stavar, vassare spetsar, mindre tältning med stavarna och en höft som kommer fram i stakningen blir de farliga i Marcan och Vasan. Annika blev 96:e dam på tiden 5:44:05 i Vasaloppet i vintras. Inte speciellt asdåligt av en femtioplusare. Hatten av!

Jag fick igår också äntligen fått se Sportnytt igen. Ida och jag har inte haft teven inkopplad sedan vi flyttade in i huset i Borås 1 maj så jag missat alldeles för mycket sport. Att jag även har missat Big Brother, Bonde Söker Fru och Skilda Världar känns inte som lika stora förluster.

Familjen Bergengrens blåa stuga i Torekov. Se jäkla fint!

Att Borås Tidning ligger och väntar på en när man kommer hem är helmysigt

Dagarna i Skåne var underbara, inte minst all cykling på Hallandsåsen, där jag försökte bli ”King of the Mountaintain” på så många Stravasegement (folk som ritar ut olika sträckor på GPS, oftast backar) som möjligt. Mest nöjd är jag med att ligga 1:a av 17 uppför sydsidan på gamla E6:an. Det är 7,3 km svagt uppför med en stigning på 139 höjdmeter, där jag lyckades snitta 32.7 km/h solo på linjecykeln. Men benen är helt fullproppade med mjölksyra efter all cykling.

Titta vad jag hittade i ”November 2011″-mappen: Hans Mård vinner elitklassen i Ymercrossen (deltävling i Sverigecupen i cyclocross) före David Höglund

Sista turen träffade jag av en tillfällighet Hans Mård och Jonny Engel från Fjollträsk. De var jättetrevliga och vi sällskapade några mil. Hans Mård blev typ 40:e man på linje-SM i år och mina ben var tillräckligt råstumma för att han enkelt kunde ställa av mig i Hasslövsbacken. För övrigt så undrar jag om det någon annanstans i Sverige finns så många asfalterade backar som vid Hallandsåsen. Det finns minst tjugo, fina stigningar på 130 till 170 höjdmeter inom bara några mils radio, ofta ca 2 km och 5-10 % branta. Var finns det mer i Sverige? I Norrland? Nja, det är ju det inte alltid asfalt. Hallandsåsen är det nya Mallorca. Nästa gång jag kommer ner ska jag vara mindre stum.

Cykel är kul, men Vasaloppet är mitt stora idrottsmål. Så det känns riktigt, riktigt, riktigt surt att inte kunna åka rullskidor. Jävla armbågar. Resten av denna veckan ska jag (förutom att producera en helvetiskt massa text till Vasalöparen) fokusera på vila, rehab och stretchning.

Jodå, nummer 5 på listan över tider uppför Hallandsåsen sydsida på gamla E6:an är ”den dryge skåningen”

Flintarpsegmentet. Kanonfinstigning som startar på vägen mellan Hasslöv och Vallåsen

Resultat Västgötaloppet 2013 finns här.

Så sitter man här igen. Framför äppledatorn när Ida och Astrid har somnat och jag själv knackar artiklar till Vasalöperskan. Men visst får man ta en paus och skriva om dagens lopp!

För mig är Vasaloppet årets stora mål. Därefter – före långloppen i Europa – är det faktiskt ”hemmatävlingarna” Västgötaloppet, Ulricehamnsloppet och Ymerloppet (ej säkert att jag åker båda av de två sistnämnda). Så därför var det ganska lätt att tagga till med kaffe och Enervitkoffein inför dagens Västgötalopp, där vi körde 42 km klassisk stil på elljusspåret i Ulricehamn.

Banan innehöll således en helvetisk massa svängar, krön och annat skit man slipper i de flesta långlopp. Jag gillar bäst långa backar och få svängar. Men förutsättningarna var fantastiska med -10 grader, halvklart väder och fina konstsnöspår. Och med Astrid som för första gången fick se mig i ett skidlopp.

Karl Zeitz på Atomic blev 14:e man idag och verkar aldrig sluta att imponera.

Ca 300 av deltagarna startade kl 09.00 och ca 600 st startade kl 13.00, för att slippa trängsel. Jag fick en OK start. Första 10 metrarna gick bra, men sedan fick jag slita i 41,99 km. Anton Järnberg satte upp bra fart direkt och det var flåsigt första 5 km. Sedan lugnade det ner sig lite, men först efter ca 15 km kände jag mig tillräckligt otrött för att ta min första rejäla förning, då klungan reducerades från 8 st till 6 st (Markus Jönsson, Anton Järnberg, Henke Alm, snygge-Marcus, Erik ”Bygg” Johansson och jag). Första 2 milen drog jag nog bara ca 3 km totalt, jag hade ofta fullt sjå att hänga med.

Avställd efter ca 3 mil
När min gamla skidgymnasiekompis Henke Alm – som tidigare var en klenis och nu har muskler som en hunk – gick upp och stötte efter ca 25 km blev det riktigt jobbigt och vid ca 30 km flög Erik Bygg och jag av. Vi tappade dock inte allt för mycket på de fyra framför och det blev bara 52 sekunder i mål. Erik 5:a och jag 6:a. Erik och jag växeldrog sista milen, tack för hjälpen Erik! För övrigt var det kul att åka i samma klunga som en person vid namn Erik: varje gång någon sa ”heja Erik” så blev man ju gla´!

Ida saxar i Västgötaloppet Tjejer 18 km.

Resultatet är inte någon höjdare, men idag var jag inte bättre. Skidorna gled superbra och fäste tillräckligt, alla vi sex i tätgruppen hade ganska likvärdiga skidor kändes det som. Servicen från min klubb UIF var kanon och taktiskt sätt gjorde jag det mesta rätt hela loppet. Jag var helt enkelt inte bättre än 6:a idag.

Det positiva är att jag trots allt bara var 52 sekunder efter på en bana som verkligen inte passar mig. Det negativa är att jag inte hängde med in och dessutom förlorade mot den där nedrans Erik Bygg. Positivt är ju förresten också att jag inte förlorade mot evigt unge Christian Olsson, som har vansinnigt svårt att lägga av med skidåkning. Då hade jag blivit tvungen att bjuda honom på trerätters. Sedan var det ju också en höjdare att trebarnsmamman Johanna Sundström, som jag hjälpt med träning och teknik, lyckades bli 4:a i damklassen trots minimalt med träningstimmar. Grattis Johanna, jag tar åt mig lite av äran! Även eleverna Katja Larsson och Jenny Johansson gjorde toppenresultat! För att inte tala om Johan Ölander och Pierre Björkli, som gjorde sina livs lopp, ni är grymma!

Stort tack till arrangören som gjorde ett fantastiskt jobb hela helgen med proffsiga tävlingar på alla plan!

Bra lagg
Skidorna vallade UIFs Sören Kannius på Ledsmi.se och de var som sagt skitbra. Höjden på skidorna var ca 0.5 på helvikt och ca 1.7 på halvvikt, uppmätta hos Joakim Engströms pappa i Mora.
–    Glid: Ledsmi grundparaffin + Briko Violet + Swix FC7/FC10 pulver + Swix raka riller 0.75 mm bruten struktur
–    Fäste: Rode Base + Magnar 1 och 2 + Star Top Blue

I övrigt var det en väldigt trevlig helg, som här kommer i en formell resumé:
- I fredags kom den våldsamt trevlige skåningen Rickard Bergengren förbi och vi gick ner i källaren till mitt vallatempel. Där visade han mig rotorborstar, pulverinkorkning och annat hokus pokus han lärt sig av Andreas Forneman. Rickard har gjort grymma framsteg i år och är god för topp 300 i Vasaloppet. Han är dock inte världsbäst på knixiga banor och var 14 minuter efter täten idag.

- I lördags åkte Ida Västgötaloppet Tjejer 18 km K och Astrid och jag hejade på. Ida har kört ungefär 15 st träningspass senaste halvåret, så det blev en lång dag. Men jäklar vad stolt jag blev över henne, dels för att hon av egen vilja (ja, faktiskt) ställde upp, dels att hon fullföljde. På kvällen kom min gamle skidgymnasievän Jochen Gustafsson hit och sov över, eftersom han åkt DM 15 km F i Borås och skulle åka Västgötaloppet dagen efter. Till middagen kom även Martin och Josefin, samt Olle och Jessica. Det var jag som stod för matlagningen, så det blev flygande Jakob, det ända jag kan.

- Idag efter loppet blev vi bjudna på lunch hos Oscar och Elisabeth Bergenholtz. Oscar skidade in som 64:e man idag och var nöjd. Ännu nöjdare borde han vara med att deras fantastiskt fina hus de hyr i Målsryd har en snöskoter i sitt garage. Fattas bara spårkälke. På kvällen kom Astrids gudfar Tobias Magnusson förbi för att hämta en grej. Tobias driver vandrarhemmet Vita Vilan i Borås, bo gärna där om ni ska till världens bästa stad någon gång!

Rickard Bergengren, en av världens snabbaste skåningar, i mitt vallatempel.

Mathias Fredriksson drog ungefär 41 km åt mig, jag 1 km åt honom. Tack igen Mathias! Jag vet minsann att du tjuvkikar här ibland.

Resultat Marcialonga 2013 finns här.

Bilder Marcialonga 2013 finns här.

Vi hann till Luft Hansa-planet i München, där jag nu sitter framför äppledatan på höghöjd. Men det var på håret. Där är knappt fyra timmars bilfärd mellan Marcialonga-byn Cavalese och Bayerns huvudstad. Men med ”söndags-stau” på autobahn kunde inte ens finbilen från Hertz hålla tiden och det blev en A3-intervall med skidpaketet över ”torget” på Münchens flygplats till incheckningen. Det stod inte högst upp på önskelistan för min mörbultade kropp.

För jag känner mig verkligen mörbultat. 7 mils slit tar på krafterna. Att ryggen mår så bra den ändå gör efter ett sådant här lopp för jag tacka min pilates-tränare Katja Larsson för, det har verkligen hjälpt att gå till henne i höst.

Min målgång i Marcialonga 2013

Andraklungan i början
Det blev ett slitsamt lopp. Starten gick ganska bra att jag hamnade snabbt i en klunga med många fina namn. Jag tror det var bra fart på finpojkarna i täten första kilometerna, för det sprack upp rejält. Marcialonga går i stora drag svagt uppför i 20 km, svagt nedför i 45 km, svagt uppför i 3 km för att sedan avsluta ned 2 km rejäl klättring i Cascatabacken.

Fram till ca 18 km låg jag i andraklungan med bland andra Anders Myrland (14:e i Vasaloppet 2012), Nicola Marandini (7:a Marcialonga 2011 och 2012), Martin Rosvall (15:e Vasaloppet), Klas Nilsson (31:a idag!), Markus Jönsson (9:a i Vasaloppet) och ”före dettingen” Mathias Fredriksson. Det gick ganska lätt att hänga med uppför och på platten, både då jag stakade och då jag åkte med benen. Nedför var det tyvärr tungt… Och i en nedförsbacke fick Mathias Fredriksson och jag släppa. Kändes väldigt surt. Avskyr att säga det, men tror inte jag släppt den klungan med lika snabba skidor som dom. Den klungan blev 28:a och bakåt.

Som Northug – typ
Sedan sällskapade Mathias och jag i 42 km. Han drog 41 km och jag 1 km. Eller som han sade efteråt (på sina breda dalsländska): ”Fan Wickström, du är som Northug, fast utan en bra finish”. Men vi hade trevligt där vi åkte, han med mobiltelefon till TV4, jag med mobiltelefon till övriga TV-stationer (Finlands TV ringde två gånger, men det var svårt att höra dom, så jag vet inte hur bra rapporten blev). Mathias hade inte bra glid, men bättre än mig, så jag kunde liksom inte dra i nedförsbackarna, vilket han också insåg. Vi hade inte chans att hänga på alla som kom och körde om oss mellan Canazei och Molina. Det är tråkigt med långsamma skidor (och tråkigt att skylla på), men så är det ibland. I Västgötaloppet förra helgen hade jag bra skidor, men knackig form. Idag var formen god, men glidet verkligen ingen höjdare. Anledningen till att jag körde med fäste var för övrigt för att som åkande reporter kunna hänga med så länge som möjligt, annars hade jag kört på ”blanke ski”, som det heter på norska. Ganska många bland de jag åkte hade också fäste, bl a Jönsson och Myrland.

Daniel Tynell var väldigt fikasugen efter målgång

Vid stadion i Val di Fiemme, med ca 15 km kvar, fick Mathias upp farten. Om det berodde på att han var glad över sitt VM-brons i stafett där 2003 eller förbannad på Jörgen Brink för att de inte vann guld vet jag inte. Hur som helst flög jag av med 1 mil kvar och slet på egen hand. När jag nådde Cascatabacken var jag helt kraftlös. 68 km kamp i ilska hade tagit all energi. Trots att jag faktiskt hade lite fäste i den backen stapplade jag upp långsamt med stakning/stakning med frånskjut (37:e bästa split). Ljusår ifrån 2011 då jag flög uppför den backen och hade 10:e bästa split. Nu åkte jag i alla fall om 3-4 st och blev 51:a i mål, att jämföra med 42:a 2011.

Revansch i König
Men annars är jag glad! En trevlig helg med italienska läckerheter på tallriken och i glaset, kul jobb med Swix Ski Classics och roligt att se en överlycklig och groggy Rickard Bergengren efter målgång! Nästa helg blir det König Ludwig Lauf, utan fästvalla.

Stort tack alla för service före, under och efter loppet!

Rickard Bergengren gjorde återigen ett superbra lopp och var både överlycklig och groggy efteråt. Är han, Z och Adam Steen årets tre kometer i skidsverige? Tillsammans med Emma Wikén?

5000 meter SkiErg. Jämna och fina splits.

Tre dagar mycket familjetid, lite datamaskinstid och hyfsat med träning verkar ha gjort gott för formen. Efter att ha varit i Aplared och tagit långfrukost och jagat Idas föräldrars förrymda kor gick jag ner i källaren för lite SkiErg innan lunch.

Jens Essbach är en häftig tysk. Han blev 202:a i Vasaloppet förra året och vi träffades för första gången i Ramsau i höstas. Han är totalt GALEN i svensk skidåkning. Han kände igen mig från min blogg (Google Translate) och kunde alla svenska stafettupställningar i mästerskap från tidigt 80-tal och framåt. Läskigt! Det var kul att ses dagen innan König igen!

Det blev årets första 5000 m-test. Och äntligen kände jag mig inte så där trött och seg jag varit under en period. Tiden blev 18.17 min, 16 sekunder från personbästa. Vanligtvis kör jag på motstånd 6, men denna gång på 7:an.

Jag har kört 5000 m på tid 16 gånger sedan 16 mars 2011 och detta var den 3:e bästa tiden. Å andra sidan har jag istället kört tusingar vissa gånger vissa gånger jag varit i toppform, men detta var hur som helst ett gott tecken. Skönt!

I eftermiddag blir det långpass i Borås med Martin Josefsson och i morgon test av spåren i Ulricehamn med Kungen af Skåne: Rickard Bergengren.

Mattias Carlzon och Rickard Bergengren. Alltid skitroliga att träna med. Mycket diskussioner kring nya prylar, puls och spannhöjder.

För drygt tre år sedan gick min pappas närmsta vän bort. Han bodde 20 mil bort, så de träffades främst på semestrar och helger. Min far pratar sällan känslor, men ganska ofta nuförtiden säger han : ”Det är inte lika kul att träna längre, man kan ju inte ringa Yngve och sagt att man har kört 2 mil skejt efter jobbet. Jag vet inte vem jag ska ringa och berätta det för nu.” Pappa tränar skidor ett par gånger i veckan på vintern och tidigare ringde alltid Yngve och han till varandra för att hetsa/peppa. Det går inte längre och min fars motivation har dalat.

Rickard Bergengren, Ski Team Skåne, i Ulricehamnsloppet i söndags. Foto: Martin Eckervad, Ski Team Syd. Jag väntar fortfarande på att hitta en människa med mer positiv energi än den här grabben. Rickards mormor bor i ett jättefint hus i Borås fullt med tavlor på väggarna och en skitstor flygel i vardagsrummet. Det är roligt varje gång han är uppe i Västergötland.

Virtuellt umgänge träningskompisar emellan är ett väldigt roligt inslag i vardagen, att kunna ringa/SMSa/MMSa/mejla/faxa//flaskposta/Tweeta/Facebooka/FunBeata/Strava någon när man har tränat. Mina kompisar Mattias ”Z” Carlzon och Rickard Bergengren har precis som mig en SkiErg hemma. När vi kör ett tufft intervallpass eller 5000 m testlopp på stakmaskinen är det standard att ta en bild på displayen som visar resultatet och MMSa till de andra två. Det är roligt, både att skicka ut (i a f om resultatet är hyfsat bra…) och att få.

Z, Rickard och jag var för övrigt på en fin skidtur i Ulricehamn dagen innan Ulricehamnsloppet. Vi testade banan och skidor. Och hade trevligt i Rickards generösa taxibil fram och tillbaka från Borås. Både Z (430:e Vasaloppet 2012) och Rickard (659:a Vasaloppet 2011) har tagit stora kliv i år, så det ska bli kul att se vad de kan hitta på första söndagen i mars.

Z älskar prylar. Pistmaskinen är inget undantag. Då han var elitcyklist jobbade han som pistmaskinsförare på skidstadion och nu hoppar han in då Peder Öberg (som normalt kör upp spåren) är i Alperna. Mattias är stilpolis utöver det vanliga och himlar med ögonen när jag inte har den perfekta färgmatchningen på träningspass. Det värsta han vet är när jag cyklar i mina svarta bomullssockar från Intersport. Därför använder jag alltid dom.

Robert Malmgren. Jag vet inte varför den här bilden hamnade i det här inlägget, men detta är i alla fall min vän Robert Malmgren. Han är i min ålder (typ) och började konditionsidrotta för tre år sedan, men till Kalmar Triathlon i augusti 2012 ville ha nå nya höjder. Så han köpte en triathlonbok med ett gigantiskt träningsprogram för Ironman. Det skrev han ut, tejpade upp på några garderober och följde rätt av. 8.55 h räckte det till och med det tillhör han Sverigeeliten på Ironmandistansen. Badmössan av!

Det blev en helg utan långlopp. Istället för 42 km K i form av Ymerloppet åkte jag för första gången på en vecka med två stavar. Ryggen/revbensfästet (eller vilken mjukdel det är jag har ont i) gjorde ont, men det var OK. Jag har kört dubbel voltarendos hela veckan och tränat mycket sparsamt, framförallt överkroppen. Självklart påverkar det här Vasaloppsuppladdningen och jag kan nog redan säga att stakning, som tidigare kändes som en hett alternativ, nu inte lär vara aktuellt.

Carpe Diem seriestrip rymden

Det blev 1.20 h K innan tävlingen och efter att ha gjort lite ärenden med Astrid (bland annat skickat tillbaks kolfiberlångfärdsskridskona som testades för Vasalöparen) blev det faktiskt ett andra skidpass, 1 h skejt utan stavar. På vägen hem ringde jag Rickard Bergengren för att få en traditionsenlig ”post race report” från Rallarloppet idag. Under tiden tankade jag vår Renault och vi gick igenom den trånga starten, Sixten Jernberg-spåren med genomslag i början av loppet, den grymma stakningen på banvallen, det stora deltagarantalet, blandningen av FC7 och FC10, de sugande mossarna och hur arg Z var över dagens lopp.

Efter jag kommit och hade duschat säger Ida: ”Det svänger upp en polisbil på vår garageuppfart”. Kul tänker jag och funderar på vilka poliser jag känner. Brandmän känner jag väldigt många i Borås, de är konditionsidrottare nästan hela bunten. Till och med lärarstudenten, Rubiks kub-mästaren, semmelkungen, ursäkter-för-att-inte-träna-killen och mattegeniet Olle Häggdahl har börjat utbilda sig till brandman.

Men poliser? Sebastian Persson jobbar ju inte i Borås längre. Martin Ewaldssons pappa har jag inte pratat med på länge, och han har väl inre tjänst? Robert Malmgrens fru skulle väl inte hälsa på bara sådär?

Carpe Diem seriestrip dopade cyklister

Fokuserar på en sak i sänder
Jag hinner få på mig min De Lyckliga Kompisarna-tröja innan jag möts av två uniformsklädda poliser som står och pratar med Ida. ”Du har glömt att betala för tankningen”, säger de. Jag tänker en sekund och börjar sedan gapskratta, vilket också Ida gör.

Hur fan ska man komma ihåg en sådan sak när man är mitt inne i Rickard Bergengrens återberättelse av Rallarloppet. Jag levde mig nog in i tävlingen.

En kille på bensinmacken hade följt efter mig hela vägen hem, parkerat på gatan och sedan ringt polisen.

Efter att ha bett om ursäkt och förklarat hur pinsamt det var fem gånger vardera till mackkillen och poliserna var det bara att åka tillbaka och betala. Som kompensation stöttade jag Preem med att köpa 4 liter spolarvätska till vår franska finess, vars spolarvätskabehållares lock för övrigt är trasigt.

Mörksuggejakten pulskurva hjärtarytmi pga extra ledningsbana vid AV-noden, från en bloggläsare. Klicka på bilden på växer den.

Jag fick en pulsfil av en bloggläsare som var rätt skrämmande. Han ligger mellan 200 och 230 i puls i en kvart, i början av MTB-loppet Mörksuggejakten sommaren 2011. I en nedförsbacke. I övrigt verkar hans maxpuls ligga på ca 180.

Min Mörksuggejakt 2011, i nedförsbacken efter Vidablick satte hjärtat igång och jag stod still där en bra stund innan det slutade. Låg därefter helt sist.

Han hade en extra ledningsbana vid AV-noden, men är nu helt bra efter att ha bränt bort den. Så här skriver han också i mejlet.

Jag har varit symptomfri sen jag opererade mig mot detta för ett drygt år sedan. Arytmiserna kan eventuellt stoppas med krystning, hosta eller försöka få en kräkreflex (blir som en krystning).

Ny rullskidssajt
I ett annat mejl, från ”Jonas och Carro”, står det så här:
”Vi har nu dragit igång Rullskidåkning.se (www.rullskidakning.se) som vi hoppas ska både ge information och inspiration som gör att fler väljer att komplettera sin längskidåkning med rullskidåkning. Här kommer vi gå igenom grunderna, visa vad man bör tänka på rent utrustningsmässigt och tipsa om olika tävlingar och mycket annat. Detta då vi vill få ut fler människor på rullskidor på vägarna!”
Där fick ni bra gratisreklam.

SkiErg för Brink och Alsgaard
Rickard Bergengren tipsade mig om TUB-åkarna Jörgen Brink och Thomas Alsgaards träningsdagbok. De har precis som mig upptäckt fördelarna med SkiErg, skillnaden är bara att dessa två killarna är aningen snabbare. min/500 m-tiderna är bra riktmärken…

Utdrag från Jörgen Brinks och Thomas Alsgaards träningsdagböcker. Denna är från Jörgen.

Jörgen

Thomas

Thomas

Vålådalen är fina grejer

Efter skidturen jobba jag lite och njöt av grädde och hjortronsylt, med några våfflor till. Ett stort minus för Vålådalens fjällstation var dock att det serverades kaffe i koppar utan öra.

• Den största skillnaden mellan att vara 30 år (som jag är) och 20 år är hur det känns dagen efter en rejäl fest. Jag dricker oerhört sällan mer berusningsdrycker än två glas vin på en och samma kväll, men efter Årefjällsloppet så blev det en extra dos. När jag var yngre kunde jag gå ut och springa 3 mil i 4 min-fart kl 08.00 dagen efter, nuförtiden gör jag inte många knop före lunch. Det är tur att jag bara upplever detta ett par gånger om året.

• Jag träffade Jonas Colting av en slump på Arlanda på väg hem igår. Vi hade båda köpt sötfika, oberoende av varandra. Jag GBs största strut och han tårta. Känns bra att vi som jobbar med idrott och hälsa är goda förebilder.

  På eftermiddagen i söndags åkte jag från boendet på Holiday Club i Åre till Idas syster Åsa i Östersund, för att hälsa på hennes familj. Som även består av Mattias Nilsson och två barn, varav dottern bara var 8 dagar gammal. Väldigt trevligt och kul att få träffa Astrids kusin före en avundsjuk Ida! Jag brukar inte vara så het på skidåkning dagen efter långlopp, men jag kunde trots inte kväva mitt infall att svänga in mot Vålådalen då jag passerade Undersåker i ett vansinnigt soligt Jämtland. Jag åkte (eller gick) skidor en dryg timme, bland annat på elljus-, Lake Placid-, Sapporo- och Intervallspåret. SÅ HIMLA FINT, varför jag har jag inte åkt här innan? Jag var i Vålådalen november 2007 för att göra reportage, men då var det snöbrist och bara elljusspåret var öppet.

• Borås skidstadion bjuder fortfarande på fantastiskt bra förhållanden. Fråga skidstekaren Rickard Bergengren, som lödde i 2,5 h där igår. Jag själv kommer dock inte åka så mycket mer skidor i år. Det ska vilas och sedan cyklas.

Rickard Bergengren på Borås skidstadion. Foto: Z

Oskar Lund 3:a i löptävlingen efter 100 meter

Det här inlägget är skrivit av en gästbloggaren Johan Palmér, som även får till lite smygreklam för löp- och rullskidstävlingen Landsjön Runt 28 april. Bilderna är från tävlingen förra året, då jag blev 5:a i skejtloppet.

Vårmöte för konditionssportsvärlden 28/4 Konditionsidrott är helt fantastiskt. Att färdas fram med skidor, cykel eller fötterna. Att sträva mot ett mål som man bara har hittat på för att berättiga tiden som man tämligen meningslöst bara färdas framåt. Man kan lätt tro att man gör det bara för att man kan. Men troligtvis gör man kanske det för man vill. I denna tid vet ju de flesta att vi svettas likt ett kylsystem och det gör det möjligt att färdas framåt med hjälp av hjärta, lungor och muskelkraft.

Vi lever i en ny tid, en konditionssporttid. Borta är det kära 90-talet där fettot bar upp påsarna med chips för trapporna och stormade in till sin quake-spelade kompis och utbrister ”Det är fuktigt i armhålan, T-shirten är helt blöt”. Kompisen lyssnar föga och replikerar snabbt ”Du är väl sjuk, ta en alvedon”.

Tobias Westman och Erik Wickström

Delar på Facebook trots allt
Nu vet alla hur det fungerar och vad man borde göra. Vi kan kalla att företeelsen utvecklats till norm. I den nya tiden konditionssportstiden så är det norm att träna och tävla i konditionsfestivaler. Många springer, skidar och cyklar så det står härliga till, vissa på sin egen individanpassade nivå, andra som vill bräcka andra medmänniskor tävlar för att visa att man är faktiskt är bättre än alla andra och har det som mål att vara bättre än alla andra.

Dom riktigt konstiga alternativt sköna är konditionshippieserna som cyklar för världsfred och barnen i Afrika. De måste cykla för att springa för barnen i Afrika framstår som tämligen töntigt när barnen i Afrika kan det här med springa som sin egen bakficka. Konditionshippien rycker på axlarna åt resultatlistan när det tävlas och moraliserar att det är ”känslan” inte resultatet som är det viktiga. På kvällen ligger resultatlistan delad på hippiens Facebook sida. Om det mot förmodan skulle gå som det ska.

Sandra Hansson ställde ut i skejtloppet

Kalmar triathlon och Vätternrundan växer
De som är hårdast är de som kör riktigt nördigt långt. 1994 var det ett 50-tal hårdingar som simma, cykla, springa en hel dag på östkusten. Folk som inte gör nåt med måtta utan måste hålla på de flesta ljusa timmar. 2012 var det 880 som lekte tillsammans hela dagen. Och då räknar ja bara de som har Sverige stämplat i passet. Sen var det säkert några utlänningar som fick vara med och leka. Kanske till och med någon papperslös, vad vet jag.

I juni är det ständigt återkommande x antal klungor som ska utgöra en trafikfara medan pöpeln hävdar att bilar ska vara på vägar och cyklister på cykelvägar. Bara bilar utgör ju ingen trafikfara. Får se vad de säger efter 2030. Men vi vet ju hur det ligger till med den saken. Cykeln kom före bilen står det i Bibeln eller va jag läste det, kommer faktiskt inte riktigt ihåg. Men det är lätt att konstatera att vi alla är en del av konditionssportsvärlden och vi bör dela den med varandra.

Tobias Westman och Rickard Bergengren

Alternativen många utanför Huskvarna
Och jag tycker att alla som vill vara med och leka är välkomna. Och välkomna ska alla vara till Landsjön Runt 28/4 vid vackra Vistavallen. Man för göra som man vill, finns tokmånga alternativ, springa, skida x 2 alt rullskridskor. Sjön är dock ständigt lika stor. Förra året var det en idiot som körde dubbla klasser skida och springa. Så det alternativet finns dock också för dom som inte kan få nog. Hoppas vi ses hemma hos mig 28/4 (Vistavallen) och att benen känns lätta.

Johan Palmér självutnämnd promotor för Landsjön Runt.
(Inget svammel är för stort nog)

Takbox av

Cykelställ på

Jag ska väcka kroppen lite grann i helgen. Senaste veckorna har det faktiskt blivit ca 10 timmar per vecka, så jag börjar komma igång lite. Formen är dock inte på topp efter få intervallpass. Men när Jochen Gustafsson och Rickard Bergengren kommer på besök i Vejbystrand i helgen blir det nog ett härligt uppvaknande.

Så här ser vårt preliminära schema ut:

Fredag fm: 2-3 h cykel på Hallandsåsen inkl fullt blås i fem klättringar (tot ca 40 min A3)
Fredag em: 2 h lugn mysstakning på treor (Rickard gör entré)
Lördag fm: Uppförsintervaller K 4 st ca 10 min med 3:or. Mamma har lovat köra bil, samma ställe vid Hallandsåsen som Rickard drack hästens vatten förra året
Lördag em:  2 h mysdistans på trögskejt
Söndag fm: 3 h lugn cykel på Hallandsåsen med fika
Söndag em: 4 st flacka 7 min-intervaller på tävlingsskejt

Eftersom jag har en helvetiskt massa jobb samtidigt kommer det att bli en intressant ekvation att få helgen att gå ihop. Jag hoppas junisarna sover mellan passen så jag kan jobba ostört vid datamaskinen. Och jag hoppas också kunna utnyttja sena kvällar. Ingen filmtajm med grabbarna med andra ord. Men under träningspassen ska vi fanimej ha kul!

Fina bilar görs på gamla F10-området mellan Ängelholm och Vejbystrand

Det blev en tuff första dag av helgens Skåneläger:

Förmiddag
2:52 h cykling på Hallandsåsen inkl hårt uppför 5 stigningar, alla på cirka 100 höjdmeter:
- Rövarvägen förbi Liagärde, strax utanför Margretetorp
- Flintarp, liten fin väg med brutal stigning på 1,5 km med start mellan Hasslöv & Vallåsen
- Hasslöv
- Östra Karup upp mot Lya
- Lyavägen från Båstad
Dessa tog mellan 6 och 8 minuter och jag höll mig på ca A3 minus i puls (85-90 % av) max. Nöjd med årets första intervaller på cykeln. Jochen en bit efter på varje intervall.

Jochen fick lite för mycket av det goda idag. Han kände sig hängig och fick tyvärr avbryta lägret. För övrigt kom Jochen på 42:a plats på tidningen Lands topp 100-lista över årets svenska lantisar. Stort!

Eftermiddag
2:04 h mysstak med 3:or och StaffanStaven i Vejbystrand/Magnarp/Björkhagen/Skälderviken/Ängelholm med Rickard och Jochen.

Det blev en riktigt hårt dag, jag är varken van vid så lång cykling, så mycket intervaller, så långt rullskidspass eller så mycket träning på en och samma dag! Ida och Astrid kom idag och hon (Ida alltså) hade lagat en magisk kycklingrätt som jag åt försvarliga mängder av. Nu på fredagskvällen sitter jag med te och Vasalöparen.

Tyvärr kände sig Jochen dålig och fick avbryta detta Skåneläger. Rickard Bergengren och jag får klara oss själva på ljuvliga Hallandsåsen i morgon. Mamma blir chaufför ner på backintervallerna.

Jochen och Rickard på Flygarstigen mellan Skälderviken och Havsbaden. En av Sveriges rakaste raksträckor.

Den vite överkroppen vann tennismatchen med 6-0

Golf-Rickard

I lördags kväll kom Ida, Astrid och jag hem från två helt underbara dagar hos Rickard Bergengren och hans familj på Hjularöd i Eslövs kommun i Skåne. Vi blev fantastiskt bra omhändertagna av Rickards gästvänliga familj och det var kul att få se hela godset med slott, svinproduktion och växtodling.

Vi fick även till totalt knappt 5 timmars träning. Dag 1 lugn rullskidåkning på de fina vägarna i området och på eftermiddagen löpning (för mig med Astrid i vagnen), där Rickard fick släppa när hans gasell till mamma satte upp farten. Annika är född 1961 och gick in som 75:a i årets Vasaloppet på tiden 5:58:38! Hatten av!

Tennisspelet fanns kvar
Andra dagen körde vi lite rullskidsintervaller i den beryktade Harlösabacken, som faktiskt steg rätt bra, kanske 50 höjdmeter. Jag på 4:or, Rickard på 3:or och hans föräldrar på 2:or. Jag är för närvarande i toppform och var ganska bra bit före Rickard. Direkt efteråt tog vi en tennismatch, och jag tror faktiskt på allvar att det var första gången jag höll i ett tennisrack på denna sida millennieskiftet. Men min pappa tillhörde juniorlandslaget när det begav sig och jag själv tävlade fram till jag var 14 år, så gamla takter satt i. Med säkra, stenhårda förstaservar och en forehand som kunde döda nollade jag Rickard: 6-0. Han hade dock ett par gamebollar och ser fram emot revansch i Borås 7 juni. Då blir det grus istället för hardcourt. På eftermiddagen blev det en mycket kort jogg med barnvagnen innan vi åkte hem.

Skid-Rickard

Det blev som sagt en jättetrevlig helg och det bästa var att få träffa och prata med hela Rickards familj (förutom mellansystern som inte var hemma). Både Ida och jag gillar generationsöverskridande umgänge, det berikar verkligen samtalen! Stort tack familjen Bergengren för trevligt sällskap och god och mat och dryck!

Hjularöd där familjen Bergengren bor. Sagolikt vackert både ut- och invändigt.

Här ligger svärfars maskinpark i lä

Rickard och jag i tempodräkter på tröghjul, Hans och Annika på tvåor

Hunden Maja löptränar på samma grusvägar som Rickard

Rickard försökte förgäves med sin forehand.

Daniel Tynell får en blöt puss av Mathias Fredriksson i Torsby Ski Tunnel 2011

Det blir en extra sväng till skidtunneln i Torsby innan klubblägret med Ulricehamns IF i augusti. Rickard Bergengren och jag ska nöta skidmil och köra Hovfjällsrace 21-25 juli.

Så här kunde det se ut i tunneln 2011

Jag läser på hemsidor och bloggar om hur eliten inom långlopp åker på veckolånga läger med 30 timmars träning på 7 dagar varje månad. Det är ju inte direkt så jag kan göra, men när jag väl är borta hemifrån  några dagar försöker jag passa på att träna hårt, både genom många intervallpass och högt tempo på distanspassen.

Så för den som har alldeles för lite att göra 21-25 juli är det bara att boka in sig på Valbergsängen i Torsby (där jag alltid bor och äter). Träningssällskap är kul!

Skidsporten är på frammarsch. Håkan Huselius, som driver Huselius Skidsport tillsammans med sin fru Lotta, skickade några bilder från deras nyöppnade butik i Lund. Fia Jobs har fotat och både Huseliusarna själva och Herr Bergengren har agerat modeller.

Håkan tränar för fullt och börjar leverera fina resultat i löpning och rullskidor. Så se upp alla i H40!

För några veckor sedan blev det klart! Det fantastiska nyheten att världens bästa skåning på skidor (i Vasaloppet 2013) Rickard Bergengren blir boråsare. Han har både fått jobb och bostad i Sveriges mest progressiva och konditionsidrottsvänliga stad. Välkommen till Borås Rickard!

Bara boråsare: Oscar Bergenholtz, Rickard Bergengren, Anna-Karin, jag och Katja Larsson. Vid Alliansloppet i lördags. Foto: Emelie på Swix som snodde tillbaka mina test-Triac 2.0:er.

Katja till höger på bilden är den person som fått ordning på min sargade kropp. Tack vare pilatesträningen hos henne lyckades jag hitta mina djupaliggande muskler, bli rörligare och få en bättre hållning. Det har verkligen hjälp mitt idrottande! Hon finns på Borås Pilatescenter i stan och i Sandared.

Rickard Bergengren kom förbi igår i sin nyinköpta BMW med 260 hk för ett trevligt rullskidspass. Själv ställde jag ut i Skins kompressionskläder, som jag pryltestar. A200 Thrmal, flossad insida värmer.

Jag har börjat med vägen tillbaka i träningen och det jag tror mig behöver är långa stakpass, något som gått bort senaste månaderna. Det har gjort att jag tagit slut i armarna redan efter dryg timme på de stakpass jag kört i oktober.

Denna vecka har det blivit hela tre rullskidspass på över 2 timmar, varav två enbart stakning. Igår var Rickard Bergengren och jag ute och klämde 2:35 h i lugn takt med 17.8 km/h i snitt runt Viared, Seglora och Rydboholm. Han på 2:or och jag stakandes på Elpex-3:or. Trots att det blev lite hets i några uppförsbackar (självklart knäckte jag honom) tyckte jag att armarna funkade bra även sista biten. Det känns som bara dessa tre långa pass har gett bra effekt. Nästa steg blir att köra några pass 2 h stakning A2, för att vänja sig vid långloppen.

Rickard ska förresten springa 6-timmars idag. Det blir några varv runt Ramnasjön, ett varv är 1,3 km asfalt. Jag är inte avis. Själv har jag städdag på dagis. Men det blir nog lite SkiErg innan.

5000 m SkiErg på 18:00.3. Och nej, jag hade knappt kunnat köra 0.3 s snabbare. Har nog inte varit så fikasugen någonsin som sista 300 m. Låg länge på golvet efteråt innan jag reste mig.

Jag känner mig som Niklas Jonsson. Det kanske är en aningen långsökt och dessutom förmäten jämförelse, men när han gjorde sitt livs resultat genom att ta OS-silver på femmilen i Nagano 1988 var han blott 8,1 sekunder efter Björn Dählie som knep guldet.

Jag har maxat 5000 meter SkiErg drygt 20 gånger senaste 2,5 åren och igår slog jag mitt pers på 18:01.0 från 16 januari 2012 med 0.7 sekunder. Väldigt härligt att persa på något jag har så mycket referenser på. Samtidigt bittert att inte komma med i den exklusiva sub 18-klubben, där bland andra Rickard Bergengren (17.47 min), Alexander Westberg (17.55 min) och Z (17.58 min) ingår. Nästa vecka…