Robert Malmgren. Jag vet inte varför den här bilden hamnade i det här inlägget, men detta är i alla fall min vän Robert Malmgren. Han är i min ålder (typ) och började konditionsidrotta för tre år sedan, men till Kalmar Triathlon i augusti 2012 ville ha nå nya höjder. Så han köpte en triathlonbok med ett gigantiskt träningsprogram för Ironman. Det skrev han ut, tejpade upp på några garderober och följde rätt av. 8.55 h räckte det till och med det tillhör han Sverigeeliten på Ironmandistansen. Badmössan av!
Det blev en helg utan långlopp. Istället för 42 km K i form av Ymerloppet åkte jag för första gången på en vecka med två stavar. Ryggen/revbensfästet (eller vilken mjukdel det är jag har ont i) gjorde ont, men det var OK. Jag har kört dubbel voltarendos hela veckan och tränat mycket sparsamt, framförallt överkroppen. Självklart påverkar det här Vasaloppsuppladdningen och jag kan nog redan säga att stakning, som tidigare kändes som en hett alternativ, nu inte lär vara aktuellt.
Carpe Diem seriestrip rymden
Det blev 1.20 h K innan tävlingen och efter att ha gjort lite ärenden med Astrid (bland annat skickat tillbaks kolfiberlångfärdsskridskona som testades för Vasalöparen) blev det faktiskt ett andra skidpass, 1 h skejt utan stavar. På vägen hem ringde jag Rickard Bergengren för att få en traditionsenlig ”post race report” från Rallarloppet idag. Under tiden tankade jag vår Renault och vi gick igenom den trånga starten, Sixten Jernberg-spåren med genomslag i början av loppet, den grymma stakningen på banvallen, det stora deltagarantalet, blandningen av FC7 och FC10, de sugande mossarna och hur arg Z var över dagens lopp.
Efter jag kommit och hade duschat säger Ida: ”Det svänger upp en polisbil på vår garageuppfart”. Kul tänker jag och funderar på vilka poliser jag känner. Brandmän känner jag väldigt många i Borås, de är konditionsidrottare nästan hela bunten. Till och med lärarstudenten, Rubiks kub-mästaren, semmelkungen, ursäkter-för-att-inte-träna-killen och mattegeniet Olle Häggdahl har börjat utbilda sig till brandman.
Men poliser? Sebastian Persson jobbar ju inte i Borås längre. Martin Ewaldssons pappa har jag inte pratat med på länge, och han har väl inre tjänst? Robert Malmgrens fru skulle väl inte hälsa på bara sådär?
Carpe Diem seriestrip dopade cyklister
Fokuserar på en sak i sänder
Jag hinner få på mig min De Lyckliga Kompisarna-tröja innan jag möts av två uniformsklädda poliser som står och pratar med Ida. ”Du har glömt att betala för tankningen”, säger de. Jag tänker en sekund och börjar sedan gapskratta, vilket också Ida gör.
Hur fan ska man komma ihåg en sådan sak när man är mitt inne i Rickard Bergengrens återberättelse av Rallarloppet. Jag levde mig nog in i tävlingen.
En kille på bensinmacken hade följt efter mig hela vägen hem, parkerat på gatan och sedan ringt polisen.
Efter att ha bett om ursäkt och förklarat hur pinsamt det var fem gånger vardera till mackkillen och poliserna var det bara att åka tillbaka och betala. Som kompensation stöttade jag Preem med att köpa 4 liter spolarvätska till vår franska finess, vars spolarvätskabehållares lock för övrigt är trasigt.
